Mangskog

Texten är förenklad och sammanfattad, dels från Magnells avskrifter och dels från originaldomböckerna via Arkiv Digital
- Kenneth Larsson

rdlr - riksdaler
smt - silvermynt
mkr - marker
uppbud - gjordes 3 ting i rad vid köp av fastighet (för ev. protester)
corporaliteter - kroppsstraff

Tobyn	1602	Uppbud 2:a ggn
Slobyn	1603	Uppbud 3 ggn
Tobyn	1603	Bryngel Engelbrektsson har sålt sin arvslott i Tobyn till Anders Eriksson för 5½ far järn. Engelbrekt, Anders och Karin Bryngelsbarn har med alla sina syskon sålt alla deras arvslotter i Tobyn till Anders Eriksson för en oxe.
Tobyn	1603	Uppbud 4:e ggn för Anders ½ i Tobyn.
Åstenäs	1603	Uppbud 2:a ggn.
Fjäll	1626	Olof Andersson i Karlstad ska betala Töre i Fjäll ett skepp stångjärn, Töre var skyldig någon annan för en oxe.
Gylterud	1627	Torbjörn Svensson i Fösked har köpt Salomon i Gylteruds del i Västra Speked, Arvika.
Fjäll	1630	Bengt Nilsson ryktades ha varit närvarande när finnen Erik drunknade i Ristjärn i Salungen. Erik hade fiskat i Bengts vatten.
Fjäll	1631	Bengt tilltalades för dråpet på finnen Erik. Erik hade stulit en ökstock och lagt ut nät. Bengt vågade inte underrätta finnens släkt, utan gick till fjärdingsmannen Nils i Edane och berättade. Bengt dömdes som skyldig, men utan vittnen skulle han slippa mista livet. Saken gick vidare till kungliga hovrätten.
Fjäll	1632	Cecilia i Mången anklagade Bengt för att ha dödat hennes man Erik Andersson. Bengts goda rykte intygades av laggärdsmännen, så han frikändes.
Grytterud	1634	Tol i Grytterud har beskyllt hustru Kerstin i Lässerud för trolldom, grundat på löst prat från Sigull Toresson, Tol blir sakfälld, böter 20 mkr.
Humsjön	1635	Änkan Cissela har låtit besova och belägra sig av en driftefinne, böter 6 mkr.
Takene	1636	1:a uppbudet ½ hemman.
Bjurbäcken	1637	Lars i Bjurbäcken för att inte ha betalat in sitt tionde, och för att ha tagit in det innan det blev räknat - böter 3 mkr.
Salungen	1638	Cissela i Salungen för lägersmål andra gången, böter 6 mkr.
Gylterud	1638	Drängen Anders lagfördes för att ha belägrat löskekonan Britta i Finntorp, böter 6 mkr (Gillbergs härads dombok).
Åstenäs	1638	Brynte för oljud - 3 mkr.
Bjurbäcken	1638	Olof för störning - 3 mkr.
Tobyn	1646	Fastslogs jordköpet som Erik Andersson gjort av Anders Olofsson om hans tredjing i halva Tobyn för 20 rdlr.
Grytterud	1648	Brynte Bryntesson anklagas för att ha lockat och lägrat Kerstin Sigfridsdtr i Grytterud, och avlat barn i lönskaläge som hon nu gick med. De nekade inte till gärningen, men ville inte ingå äktenskap. Brynte dömdes till 40 mkr samt morgongåva och barnaföda 80 mkr, Kerstin fick böta 20 mkr.
Takene	1649	Elin Halvardsdtr i Långstad (Grums) har sänt 6 rdlr till sin son Brynte Olofsson, soldat i Göteborg, med Anders Eriksson i Takene. De kom aldrig fram innan sonen dog och har inte återlämnats. Elin begär dem tillbaka av Anders mor Kerstin Knutsdtr i Takene, men hon kan inte betala. Rätten sa till Elin att söka Anders.
Grytterud	1651	Bryngel Bengtsson från Glava vill lösa tillbaka sitt fädernehem i Grytterud, som efter faderns död drabbades av vådeld när barnen var små. Det har sålts till "oskyldiga mäns händer". Saken har varit uppe på Tinget, då köpet gjorts då barnen var omyndiga. Likväl hade fasta getts. Underlagsmannen salige Tideman Persson hade 30/10 1626 gett salige Antonio Mattsson fastebrev där Bengt Nilsson i Fjäll, Sone Oloufsson i Takene, Gudmund Olofsson i Grytterud, Pål Bengtsson i Vikene, Pål Månsson i Slorud och Bryngel Halvardsson i Bålgård lagligt hade sålt samma gård i Grytterud för 126 rdlr 14 öre, som de betalade skatt och utlagor för som var skuld till Kronan. Underlagsmannen Peter Dober gav 3/9 1632 fastebrev till Pål Nikolai (kyrkoherden) i Brunskog, där denne hade köpt gården i Grytterud för 130 Rdl silvermynt och "en treggelods" silversked. Underlagsmannen Jacob Lithman har 24/7 1637 dömt att Anders i Mellbyn skulle ge Bryngel Bengtsson 5 Rdls för 6-delen i Grytterud som han och syskonen skulle ha, och Anders under sitt målsmansdöme lät ligga öde. Bryngel har sedan fått två rdlr och har två rdlr till att utkräva. När detta hände var Brynte långt ifrån myndig. Rätten dömde att något skäl för återlösen inte fanns. Anders betalade i rätten de två rdlr:na.
Humsjön	1652	Henrik Andersson ska betala sin syster Gertrud Andersdtr för 1½ års tjänst, som han lovade göra med två rdlr och eftergift av tre tunnor råg som hon var skyldig honom, men inte var skyldig mer som intygades enligt vittnesskrift av salige Pål Nikolai, Nils Nilsson i Edane, Knut i Drögsnäs, Erik i Åmott och Lasse Pålsson i Sälsjön.
Tobyn	1652	Anders Olofsson fälldes för 6 mkr för att han bröt mot en lagligt fälld dom utöver hans ägoskillnad. Det skall avsynas om Henrik Andersson i Humsjön har huggit något utanför Humsjöns rå.
Slobyn	1652	För finnen Stomper Anders skall arresteras 5 rdlr hos Christopher i Kyrkebyn och 1 rdlr hos Jöran och Anders i Slobyn för den skada han för några år sedan gjorde Lasse i Bjurbäcken.
Takene	1654	Kerstin i Takene stämdes att svara Lars Andersson i Gelsene i Värmskog om jord i Takene, men kunde inte komma för sjukdom och ålderdoms skull. Hon skulle stämmas till nästa ting vid 40 mkr vite, representerad av fullmäktig om så krävdes.
Tobyn	1654	Den råg som Mårten Finne har i stack skall tas i arrest för våldet han hade begått på Måns Pålssons i Vikene råg.
Takene	1654	Jordköp fastställdes, som Bengt Olofsson i Berga (Brunskog) gjort med Anders Halvardsson i Mötterud om hans hustrus Ingjel Svensdtrs del i Takene för 5½ rdlr, med Kerstin Eriksdtr om hennes köpejord i Takene för 8½ rdlr, med salige Jon Knutssons barn i Tortan - Anna och Ingeborg - om deras del i Takene för 5½ rdlr, och med Elin Knutsdtr om hennes del i Takene för föda och skötsel till döddagar. Med vilket köp nu Bengt Olofsson äger en Treding i Takene på 1/6 när som Kerstin Knutsdtr har ärvt och vill behålla.
Tobyn	1655	Hans Jonsson i Kronan, Brunskog och dottern Elin Hansdtr i Tobyn beklagade att Elins make Jöns Nilsson 1653 åtta dagar före påsk blev ihjälslagen av sin systers man Anders Olofsson i Tobyn. Anders flydde strax till Norge, och har sedan dess inte vågat återkomma. Den anklagades hustru Marit Nilsdtr bekände att maken var stämd och kallad till rätten, och att han gärna ville ersätta med pengar men inte vågade sig hem då han fruktade för sitt liv. Marit ville därför att saken skulle avgöras utan maken. Rätten beviljade detta, och ville veta hur händelsen gick till. Båda sidor ville att Jöns Ingemarsson i Grytterud skulle redogöra för detta. Tisdagen i Dymmelveckan 1653 gick både Jöns och Anders till skogen för att hugga svedja, Jöns först ensam och Anders efter med sina två söner Nils och Bengt, den äldre nu 13 och den yngre på 11:e året. När Jöns hade börjat hugga på Anders gamla fall som låg söder om där Jöns dittills hade huggit, så sa Anders till Jöns: Du hugger för långt åt söder. Vill du hugga framför mitt här i söder, så hugger jag framför ditt norr om detta. Eftersom Anders inte fick något svar, så gick han och högg på den norra sidan. När han hade fällt fyra granar mot öster, och högg på den femte kom Jöns och gick runt Anders in på norra delen. Då sa Anders: Jag ser Jöns ger sig där mig söderut, och ska strax ge mig här också, jag vill bara göra klart det träd jag har börjat fälla. När han stod och högg, blev han varse att Jöns kom bakom honom och hade sin yxa i högsta hugg över hans huvud. Anders satte sin yxa mot den andres skaft, så att han inte blev träffad av yxan, men träffade Jöns vid vänstra örat med hammaren så att Jöns föll ned och slog huvudet i en sten och blev liggande. Anders och sönerna gick genast hem, han fortsatte sedan över gränsen. Detta hade Jöns Ingemarsson hört av sönerna, och ansåg det vara sanning. När han dagen efter tillsammans med Mats Gudmundsson och Lasse Eriksson i Fjäll tog upp Jöns så låg han mycket riktigt på högra sidan med märken vid vänstra örat. Elin Hansdtr sa att ett hål syntes på vänstra sidan av huvudet och den högra handen var uppsvullen vilket intygades av svepekvinnorna änkan Elin Olofsdtr i Takene och Jöns syster Malin Nilsdtr i Tobyn. Rätten ville höra sönerna, men de fanns inte till hands. Målsägaren ansåg det onödigt, då den ena skadan var av fallet och den andra för att värja sig och inget tvivel om det övriga. Nämnden med flera vittande om att Anders var lytt och vanför, sjuk och fördärvad i båda fötterna, och den avlidne frisk och färdig i alla lemmar. Man ansåg därför att Jöns först anfallit Anders. Anders ansågs därför ha handlat i nödvärn, men får böta 60 rdlr silvermynt, och vara fri. Om han inte kommer hem, så får böterna betalas av hans bo.
Takene	1655	Elin Larsdtr i Långstad i Grums har sänt med Anders Eriksson i Takene 6 rdlr till hennes son Brynte Olofsson i Göteborg. Brynte dog innan Anders hann fram, Anders återlämnade inte pengarna utan drog till Tyskland där han fortfarande är kvar. Elin måste därför få in pengarna ur den jordpart som Anders ärvt efter modern Kerstin Knutsdtr i Takene. Erik Andersson i Berga (Brunskog) tog på sig detta och betalade Elin 6 rdlr, vilket Olof Persson i Kallviken bevittnade.
Tobyn	1655	Amund Olofsson m.fl. i andra socknar var stämda till tinget för att lägga ifrån sig sina utlagor, men försummade detta. Böter 3 mkr.
Grytterud	1655	Kapellanen Nils Pauli och hans svågrar Brynte Erlandsson och Jöns Ingemarsson var skiljaktiga angående det byte som nämndemännen Mats i Långvak och Nils i Edane hade gjort dem emellan, som gick ut på att Herr Nils skulle ha södra delen och flytta sitt hus, samt Brynte och Jöns norra delen och ha sina hus kvar där de står. Annars hade Nils i Edane givit Brynte och Jöns ett annat förslag som innebar att Herr Nils hus stod kvar på gamla tomten, som denne godkände. Beslöts att parterna försöker enas till nästa ting, annars får rätten utse någon att lösa det.
Takene	1655	Gyri Eriksdtr för stämningsförsittande till 3 mkr.
Åstenäs	1655	Hans Svensson i Åstenäs har inte lejt Tol Torbjörnsson, utan Tol var "av vederbörande tagen för den roten", dock i stället för hans när han slapp lös. Likväl hade han av Hans tagit rotepenningarna 17 rdlr och en häst om 10 rdlr. Därför kunde nu inte rätten tvinga Hans att svara för de invisningar Tol hade ställt honom från Tyskland.
Grytterud	1655	En förlikningsskrift gjord den 15/10 1655 mellan kapellanen Nils Pauli och hans svågrar Brynte Erlandsson och Jöns Ingemarsson, lydande sålunda: Herr Nils ska bo med gården i gamla tomten, Brynte ska ha den västra delen och flytta dit sina hus, Jöns Ingemarsson ska ha den östra delen bortom älven dit han ska flytta sina hus - dock bruka sin fjärding med åkern inne i gården i fyra års tid från 1655 till 1659. Jöns ska ha sin äng på västra delen tills man har förlikats om dessa.
Åstenäs	1656	Per Segolsson har brukat munnen om den flottbyggning som skulle göras över Skärmnässundet, varför han sakfälldes till 3 mkr.
Grytterud	1656	Börit Olofsdtr i Slorud bekänner sig vara lägrad av finnen Mats Eriksson i Grytterud som nu har rymt. Böter 20 mkr efter sedvänjan.
Takene	1656	Eftersom Anders Eriksson har försatt 6 rdlr som Elin Bengtsdtr i Långstad (i Grums) hade skickat med honom till sin son Brynte Olofsson i Göteborg, och den tredjedelen som Anders hade ärvt av sin mor Kerstin Knutsdtr i Takene och av rätten villkorades Erik Andersson i Berga 1655 26/7 för att han betalade samma 6 rdlr till Elin Bengtsdtrs (Larsdtrs?) fullmäktige Lars Andersson i Portila (i Grums) emedan han efter jordköp i Takene 1654 6/11 inte gällt mer än 3 1/3 rdlr var nu både lagbunden och lagstånden. Anders syster Gyri Eriksdtr togs in av Erik Andersson i Berga 3 rdlr för sin 1/3 efter modern Kerstin Knutsdtr i Takene. Dömdes att Anders Eriksson och Gyris arvsparter i Takene skall tillföra mer till Erik Andersson samt hans hustru och båda deras arvingar.
Tobyn	1656	Den jord som Anders Olofsson äger i Tobyn ska delas av, både in- och utägor, värderas och mätas till Jöns Nilssons efterleverska och barn att ha i pant för de 69 rdlr böter som de ska ha av honom.
Bjurbäcken	1657	Sigfrid Jakobsson och Valborg Andersdtr har gift sig, men har inget hopp om några gemensamma barn som kan ta hand om dem på ålderdomen. De Valborg hade med förra maken hade "mera varit dem under ögonen än till godo och viljes", och gärna såg vilkendera som än överlevde den andra skulle få njuta dennes tillhörigheter. De har därför hemma i gott folks närvaro, nämligen Kaplan Nils Pauli Brunskogiusoch dannemännen Knut Amundsson i Drögsnäs, Jon Torbjörnsson i Bäckelid, Jöran Simonsson i Slobyn och Anders i Ristjärn testamenterat och gett varandra alla sina tillhörigheter.
Bjurbäcken	1657	Inte mer än tre bölingar ska finna i Bjurbäcken, nämligen Sigrid och Valborg på den ena tredjingen, Anders Lassesson på den andra och Israel Lassesson å den tredje. Övriga ska avstå sina lotter till köps eller bruks.
Grytterud	1657	Jöns Ingemarsson vill sluta. Till mötesmän korades fjärdingsmannen Klas Nilsson i Hortan, samt nämndemännen Jord Nilsson i Edane, Mats Persson i Långvak och Mats Jakobsson i Byn.
Tobyn	1657	Nils Jönsson i Kronan, en pojke om 14 eller 15 år, bad för sig och sina syskon rätten att tillåta deras styvfar Erik Algotsson att ta och bruka deras del av boten som Anders Olofsson i Tobyn är skyldig dem för deras far Jöns Nilsson som han dödade för en tid sedan. Jon Håkansson i Högerud var god för att Erik Algotsson skulle se till att pengarna skulle stå barnen till hand när de blev vuxna. Rätten beslöt så.
Gylterud	1659	Olof Larsson i Gylterud har på 16 år märkbart förbättrat 1/4 i Bäckelid, i äktenskapet med Ingrid Salomonsdtr. Styvsonen Erik Klasson har försålt till knektlega 24 rdlr. Erik pålades att försörja sin styvfar efter råd och lägenhet, och möta honom med vördnad såsom en son bör vid straff om annat får höras.
Humsjön	1659	Marit Eriksdtr i Humsjön, en flicka på ungefär 10 år, var satt att passa ett spädbarn i en riskoja som ägdes av Mats Matsson i Salungen. Hon lämnade barnet och gick till skogen för att äta bär, men somnade. En eld som uppgjorts en bit bort spred sig till kojan, och brände upp barnet. Marit, som var "övermaga och mycket liten", dömdes att mista rygghuden av sin egen moder framför tingsdörren.
Slobyn	1659	Anders Olofsson har betalat Anders Simonsson i Slobyn 5 dukater, och bevisade att han förut har betalat 20 rdlr på halva Slobyn. Så hade också Olof Andersson i Slobyn förut betalat 21 rdlr, och betalade nu 5 rdlr till Anders Simonsson. När 4 rdlr till betalats av Olof, som nu resterar, så är allt klart och Anders Simonsson flytta från Slobyn vid vite på 40 rdlr.
Åstenäs	1659	Saligen Knut Bryntessons barns del i Åstenäs har stått öde i ett år, då styvfadern Per Segolsson i Gustås, Arvika avvek innan han hade skattat åbo och fasterns man Hans Eriksson i Åmott ville inte unna Per sin lott på hans begäran så att Per hade kunnat behålla sin. Beslöts att båda får svara för årets utlagor, men Hans ensam härefter då han ansågs vara bäst fallen att vara barnens målsman, vilket nu lades på honom.
Humsjön	1659	Henrik Andersson i Humsjön har huggit fall på Tobyns ägor utan lov, böter 40 mkr för våldsverk.
Humsjön	1659	Rättens ledamöter ska följa med Henrik Andersson 14 dagar efter detta dato emot Långjohanstorp för att se om Kavelflyta ligger i rätta strecket mellan Humsjöholmen och Ullsjöforsen.
Humsjön	1659	Per Henriksson fälldes för stämningsförsittande till 3 mkr.
Takene	1659	Anders Sonesson dömdes att ge Börit Knutsdtr för husröta på hennes fädernes jord 8 rdlr, och hon byggde själv. Men han njuter sitt testamente efter bokstaven, som han fick av sin farmor Karin i Takene, och är attesterat av salige Herr Pauli Nikolai i Brunskog, Amund i Drögsnäs, Jord i Edane och Torbjörn i Åmott.
Slobyn	1659	Per Segolsson i Gustås, Arvika ska ge Anders Simonsson i Slobyn 1 rdlr av de 2 rdlr han har fått för att vårda ett sto och ett föl hos sig.
Åstenäs	1661	Måns Bryntesson svor på att han i sitt eget hem betalat Bengt Andersson i Tobyn de rdlr som resterade på de 12 som han lånade av Bengt far salige Anders Olufsson. Därmed är det klart dem emellan.
Åstenäs	1661	Klas Nilsson i Furtan och Erik Andersson i Berga är förordnade till målsmän och förmyndare för Jon Bryntesson efter hans fars död, modern är omgift med Nils Andersson i Hole.
Grytterud	1661	Brynte Erlandsson beviljas fasta på 1/4 i Grytterud, som är en helgård, då han har ärvt och fått med sin hustru Karin Pålsdtr efter hennes salige fader Herr Pål Nikolai i Brunskog och ännu levande mor Anna Andersdtr. Han har genom laga skifte fått denna 1/4 i tomt, åker, äng, skog och mark väster om älven, då svågern Herr Nils Pauli fick gamla tomten och åkern och Jöns öster om sjön, som kan ses i prokollet 18/10 1655.
Grytterud	1661	Uppbud 1/4 i Grytterud 1:a ggn.
Grytterud	1662	Nämndemannen Brynte Erlandsson i Byn och hans hustru Karin Pålsdtr tilldömdes 1/4 i Grytterud, som hon har ärvt efter sin salige fader Herr Pål Nikolai, pastor i Brunskog.
Slobyn	1662	Jöran Simonsson i Slobyn och Henrik Henriksson i Humsjön dömdes skyldiga att skaffa Lars Andersson i Sälsjöns bössa igen, eller betala den.
Grytterud	1662	Herr Nils Pauli Brunskogius beviljades fasta på ½ Grytterud, som han hade ärvt efter sin salige far Herr Pål Nikolai fordom kyrkoherde i Brunskog, emot sina systrar Karin Pålsdtr - Brynte Erlandsson i Byns hustru- och Dordi Pålsdtr - Jöns Ingemarsson i Grytteruds hustru, som fastebrevet utvisar.
Grytterud	1662	Fyra av nämndens ledamöter ska skilja Herr Nils och Jöns i Grytterud åt i skog och mark.
Slobyn	1663	Anders Simonsson i Glaåker, Karlanda fälldes för "pust och blodvite" på sin bror Jöran Simonsson i Slobyn, och för blodvite på hans hustru Anna Larsdtr, fram i huvudet, till 9 mkr.
Slobyn	1663	Jöran Simonsson i Slobyn fälldes för fullt sår på sin bror Per Simonsson till 20 mkr, och att betala i kost och bårskärarlön 5 rdlr.
Grytterud	1663	Jöns Ingemarsson klagar att han inte kommer till sin fulla fjärding i åker och äng som han nu har röjt på, utan får ta mer nord och österut. Rätten klargör att eftersom han på egen bekostnad har flyttat, byggt och röjt, så måste tvådels vidd emot de andra av röjdejorden fram i gården. Och ingen av gårdarna i Grytterud ska ha makt att fälla någon plätt till svedje, utan efter skogsordningen vid plikt som däri står och 40 mkr vite.
Gylterud	1663	Per Tomasson i Västby, Nils Tomassons barn i Hammar, Marit Tomasdtr i Gylterud, Karin Tomasdtr i Grytterud och Ingrid Tomasdtr i Norserud är berättigade att ärva efter salige Even Olofsson i Lund i Köla 1/7 av 1/4 i Lund, mätt för 11 3/7 rdlr nu strax hälften som är 5 ½ rdlr 2/7 öre smt, och när Evens hustru Ingrid dör andra hälften därav, för dem emellan uppgjort testamente.
Bjurbäcken	1664	Uppbud 1 ggn Anders.
Gylterud	1664	Johan Andersson i Kallviken och Ingrid Salmonsdtr i Gylterud trätade om en ½ salttunna för 2 rdlr till salige Klas Kegel och nu Erik i Hällekil. Ingrid påstår att salige Klas begärde 2 skeppund rågmjöl av hennes son, Erik Klasson, om fastingen, och hon fick därför ½ salttunnan om Persmäss som hennes son hade föregivit, men saltet står för 8 tunnor sten i restlängden. Detta uppsattes till dess Klas Segels bok kommer fram.
Bjurbäcken	1664	Uppbud 3 ggn Anders.
Fjäll	1664	Uppbud 1/8 av Fjäll 1 ggn av Anders Andersson.
Gylterud	1665	Erik Klasson i Gylterud svor med hand å bok att han den halva salttunna som krävs av honom på salige Klas Kegels vägnar av Erik Larsson i Hällekils arvingar efter köpekontrakt, är betald med rågmjöl 2 skeppor och en slank över. Därför frias Erik.
Åstenäs	1665	Måns Bryntesson, Hans Svensson, Nils Jonsson och Jöran Rasmusson fick böta var sina 3 mkr för att inte ha "broat" mellan Åstenäs och Åmott.
Tobyn	1665	Samtliga ägare i Tobyn - Erik, Måns och Marit - dömdes att betala Olof Jöranssons arvingar 5 rdlr smt för resterande mantal och boskapspenningar för 1660, och sammaledes Lars Olofsson i Finnebäck 1 rdlr 5½ öre smt.
Grytterud	1665	Länsmannen Nils Håkansson, Olof i Älgestad och Klas i Furtan ska jämka mellan Herr Nils Pauli och Jöns Ingemarsson.
Fjäll	1665	Uppbud 3 ggn 1/8 av Anders Andersson
Fjäll	1665	Uppbud 1 ggn 1/8 av Anders Andersson.
Humsjön	1666	Henrik Hansson i Sälsjön hade 2 rdlr skuld att fordra av Karl Jöransson i Humsjön. Trots att han krävt tillbaka pengarna 4 gånger hade han bara fått hugg och slag tills han fick en kniv i axeln, som båda sidor bekände. Dömdes att Karl Jöransson inte hade fog för att behålla de 2 rdlr:na längre, än mindre möta Henrik med hugg och slagg, så måtte Karl böta för tre missfirmelser 9 mkr, och betala de 2 rdlr:na innan han lämnar tinget.
Bjurbäcken	1666	Bengt Sigfridsson och Lasse Pålsson i Borrsjön - den senare rymd åt Norge - efter Karl Jöransson i Humsjöns inrådan som han gav honom för 1 rdlr och en svensk daler, stulit från Henrik Hansson i Sälsjön medan denne bodde i Bjurbäcken, 14 rdlr 8 öre smt, som ännu är borta för honom. Ifrån Sigfrid Jakobsson i Bjurbäcken 60 st lärft à 6 öre summa 11 rdlr 8 öre smt, som är kommet till rätta igen. Ifrån Daniel Matsson i Bjurbäcken kersins kjortel om 8 rdlr 24 öre som är kommen till rätta. Från samma en skjorta om 6 mkr reda penninger 3 rdlr 24 öre, ett ½ pund smör om 25 öre och ½ lispund kött om 16 öre, summa 5 rdlr 15 öre. Bengt Sigfridsson tog på sig allt med Lasse Pålsson, men Karl Jöransson intet. Dömdes att Bengt skulle betala sin halvpart av boten för tjuvnaden, som är 7 rdlr 4 öre till henrik, 2 rdlr 24 öre till Daniel och böta tredubbelt så mycket som hela tjuvnaden är värd och honom påfaller att svara till, näml. 62 Rdl 20 öre, allt till treskiftes efter Kongl. Maj:ts straffordning. Lasse Pålsson ska sökas, fångas och tingföras. Karl Jöransson ville erkände sig inte ha tagit mutor av den förrymda tjuven, men nämnden fällde honom för detta. Han dömdes att ge 1 rdlr och 4 daler smt som en lön till Konungen och med böter 40 mkr.
Bjurbäcken	1667	Sigfrid Jakobsson Koffven, som har rymt till Norge, har slagit Mats Sigfridsson Kyrilan i Bjurbäcken med kniv bak i ryggen sistlidne höst vid Mattiastid, så att han nu går lam och lika som halvt borttagen. Så arresterades Sigfrids egendom, både här och i Fryksdalen, till dess det dem emellan blev dömt.
Fjäll	1667	Måns Pålsson i Fjäll är skyldig att betala Nils Jönsson i Tobyn 10 rdlr för husröta på 1/3 och 1/4 i Tobyn i nio år.
Tobyn	1667	Bengt Andersson i Tobyn bör behålla 4 mkr smt för hästlegan, och Erik Persson i Åsen (Brunskog) återta de 2 mkr honom förbundne är därpå efter hästen, som i våras skulle med, men inte sändes hem på tre veckor.
Tobyn	1667	Nils Rasmusson har slagit Nils i Slobyn två blånader, i KS pengar 2 mark, i LS pengar 1 mark, i HS pengar 1 mark.
Humsjön	1667	Kerstin Olofsdtr i Fösked tingföres för lönskaläge med Jöns Finne i Humsjön, som sägs ha lovat henne äktenskap sedan men vara borta i Fryksdalen. Kerstin får böta 10 mkr.
Tobyn	1667	Ett testamente från en gammal piga, Börit Nilsdtr i Tobyn, som hon gjort för sitt lösa och fasta till Jon Bryntesson i Tobyn, som äktat hennes systerdotter, för föda och skötsel till döddagar daterat Tobyn 8/6 1667. Detta bestreds av brodern Lars Nilsson i Takene, Brunskog och Nils Jonsson i Tobyn som varande närmare arvingar, men inte velat vara till någon hjälp när hon behövde. Deras klagan kändes därför kraftlös.
Bjurbäcken	1668	Sigfrid Jakobsson Kofven i Bjurbäcken som i fjol slog Mats Sigfridsson Kyrilan i samma by och sedan rymde till Norge, har inte återkommit och hans egendom har sedan stått i arrest. Länsmannen Nils Håkansson, fjärdingsmannen Klas i Hortan, Jord i Edane, Erik i Berga och Bengt i Björkenäs pålades att inventera och värdera Kofvens saker och egendom, och ställa i laga händer.
Takene	1668	Gudmund i Stridsbol och Jon i Speked förordnades att mäta mellan Börit Knutsdtr och Anders Sonesson i Takene, så de blir lika i egendom.
Gylterud	1668	Erik Klasson i Gylterud ska betala Anders Ambjörnsson i Väsby i Gillberga 15 rdlr till Brittmässan, därav 5 rdlr nu till Persmässan, eller så ska pant tas ur hans bo.
Fjäll	1668	Uppbud 1/3 av Olof Eriksson.
Åstenäs	1668	Hans Svensson i Åstenäs har mot betalning tagit hand om en stut åt Nils Andersson i Lerhol. Stuten vill inte följa Hans övriga boskap, så han har åtskilliga gånger bett Nils ta den tillbaka, vilket denne inte ville. Stuten har nu gått ner sig i ett tjärn och dött, Nils får själv stå för den skadan.
Slobyn	1668	Från Karin Persdtr i Östra Sund inkommer en testamentsskrift som skrivits 6/11 1668 med innehåll att emedan hon gamla och eländiga kvinna som snart i 16 år suttit blind hos sin son Jon Persson i Östra Sund, och där njutit deras villiga och trogna tjänst samt nödvändigt uppehälle, så vill hon ge sin son Jon Persson allt lösöre som efter hennes död finns kvar, samt också 2/15 i en fjärding i Östra Sund som hon fick efter sin son Per Persson för de 60 rdlr hon tog för sin jord i Slobyn och hjälpte honom med att nyttja, bruka och behålla. Rätten beviljade detta.
Bjurbäcken	1668	Mats Kyrilan i Trehörningen var slagen med en kniv under vänstra axelbenet i ryggen av Sigfrid Koffven i Bjurbäcken så att han går ofärdig för alltid. Emedan det nu är två år sedan vid Matsmässan i höst, och Sigfrid håller sig undan i Norge så erkändes nu att ur Sigfrids bo skall tas 20 mkr för full sår och 2 rdlr för bårdskärare lön, oräknat att Sigfrid har betalat 1 rdlr 6 rdlr för arbetsförsummelse och 8 rdlr för sveda och värk. Därmed är Sigfrids efterleverska Valborg fri från vidare skuld.
Åstenäs	1668	Fjärdingsmannen Klas Nilsson i Furtan vittnade om att han var närvarande när Nils Jonsson i Åstenäs lovade Greger Jonsson i Tortan, då han lejde honom till knekt för sig, 50 rdlr för legan och 10 rdlr för hemkallet. Nils har inte betalat mer än 54 rdlr, och dömdes nu att betala Greger de resterande 6 rdlr:na, vilket han gjorde genom att lägga dem på tingsbordet. Därmed var Nils fri från "allt tilltal och kval för detta knekteväsende i alla tider".
Fjäll	1668	Uppbud 1/3 i Fjäll 2 ggn av Olof Eriksson.
Takene	1668	Uppbud 1/6 i Takene 1 ggn av Elof Andersson.
Tobyn	1669	Måns Pålsson i Tobyn ska få bli kvar i gården på den 1/11-del av en fjärding som hans hustrus moster har upplåtit. Dessutom ska han ha en sjättedel av hustruns fädernes- och mödernesjord där.
Tobyn	1669	Bengt Andersson lade fram en skrivelse som gode män har gjort angående hävd mellan Tobyn och Humsjön. Enligt brev som finns i Humsjön skall Tobyn ha fritt fiske i Yxforsen, och bruka den risskog där i närheten som man behöver, samt att fisket i Baksjön delas lika mellan de två hemmanen. Bevittnas av länsmannen Nils Håkansson i Höves, Klas Nilsson i Furtan, Jöns Ingemarsson i Grytterud och Brynte Erlandsson i Byn.
Gylterud	1669	Till att byta åker, äng, skog och mark mellan Jon Nilsson och Erik Karlsson utsågs domaren Gudmund i Stridsbol och Erik i Berga på Jon Nilssons, samt Klas i Furtan och Jord i Edane på Erik Klassons vägnar.
Åstenäs	1669	Landbofogden Klas Nilsson i Furtan begär på Anna Styltenhielms vägnar, och Hans i Åstenäs för egen del, syn emellan sätegården Fösked och Åstenäs. Beviljades, och på Föskeds sida landsmannen Nils Håkansson, Jon i Speked och Nils i Koppsäng, för Åstenäs Jord i Edane, Bengt i Björkenäs och Erik i Berga.
Åstenäs	1669	Nils Persson i Tobol har i fyra år lånat 10 rdlr av Jon Bryntesson i Åstenäs, har fram till dags dato betalat allt så när som på 16 öre smt. Genom handräckning förliktes att Nils ska leverera resten - 1½ rdlr - nästkommande fastning.
Gylterud	1670	Klas Nilsson i Furtan och Erik Andersson i Berga har den 7/10 1669 delat åker, äng och skog i Gylterud som följer: Erik Karlsson ska behålla all den åker som är emellan gatan och sjön söderut, båda behåller sina nybråtningar och bråtningslänne norr om bäcken liksom tidigare. Sedan delas skogen och dess inneliggande äng och slått från Svalbäcken ända fram till Rågården mellan deras bråtningar, därifrån till Snökullevägen och sedan till Näsrået ända utefter vägen, vilket kallas den västra delen. Sedan från sjöviken och myren ända i söder efter slägden till Näsrået till öster, och vara där östra delen. Men skogen mellan slägden och Snökullevägen ska vara deras samskog, Kvarnfallet ska de också ha ihop, och har på notkasten åreskifte. Därmed är Erik och Jon nöjda, och sätts emellan dem 1 oxe eller 6 rdlr till klandervite.
Tobyn	1670	Rotemannen Måns Pålsson i Tobyn ska betala Lars Eriksson i Mötterud 1 rdlr smt som honom ännu resterar på hans rotepengar, och Måns ta samma igen av den som återstår.
Tobyn	1670	Uppbud 1 ggn 2/22 Tobyn Bengt Andersson.
Humsjön	1670	Uppbud 1 ggn 1/2 Humsjön Anders Simonsson.
Takene	1671	Om Anders Sonesson eller någon annan av hans släktingar inte till nästa ting igenlöser den jord om Elof Andersson i Mölnerud har köpt av Anders, och därför redan utgivit 37 ½ rdlr - näml. för 1/4 i Takene, som är ½ gård, så ska Elof få därå Rättens fasta och ej längre bli uppehållen. Även har Elof köpt av Börit Knutsdtr i Takene hennes ½ där för 24 rdlr, varav han redan har betalat 9 rdlr, och ska allt under ovanskrivne villkor utföras på nästkommande höstting.
Humsjön	1671	Uppbud ½ Humsjön av Anders Simonsson.
Humsjön	1671	Uppbud ½ Humsjön av Tomas Jöransson i Slobyn.
Tobyn	1671	Uppbud 1/11 i Tobyn av Bengt Andersson.
Grytterud	1671	Elof Andersson i Grytterud blev med handslag förlikt med Erik och Mats Jonssöner i Strand om deras lösningsrätt i Takene som Elof har löst med 37 ½ rdlr till deras släkting Anders Sonesson för hans 1/4, och 12 rdlr till Börit Knutsdtr för hennes 1/12 vilket tillsammans gör 1/3 av hela hemmanet Takene. Elof gav dem nu ytterligare 4 rdlr smt till, och rätten gav Elof fastan.
Tobyn	1671	Kerstin Nilsdtr i Tobyn blev in till sin dödsstund väl skött av sin systerson Bengt Andersson och hans hustru Anna Jönsdtr, och av dem väl förfordrat till grav då de också lägerskan för henne betalade. Hennes testamente av 21 september 1668 med 1/11 av halva Tobyn blev härmed approberat och gillat.
Humsjön	1671	Uppbud 3 ggn Humsjön Anders Simonsson.
Tobyn	1671	Uppbud 3 ggn Tobyn Bengt Andersson.
Humsjön	1671	Uppbud 2 ggn Humsjön Tomas Jöransson.
Åstenäs	1671	Uppbud 1 ggn hela Åstenäs Måns Bryntesson, Jon Bryntesson, Nils Jonsson och Hans Svensson.
Fjäll	1671	Uppbud 1/8 Fjäll soldaten Erik Knutsson.
Tobyn	1672	Bengt Andersson i Tobyn säger sig ha 3 rdlr att fordra efter sin moster Gunilla Nilsdtr i Kållerud, Gunnarskog, vilket Brynte Andersson i Bosebyn vittnade att det var sant. Betalning tillsagdes av Gunillas jord i Kållerud.
Gylterud	1672	Börje i Lernäs och Erik i Berga förordnades att skifta ängar och röjningslänne mellan åborna i Lerhol och med detsamma skifta Örbäcken och Svinhagen mellan Erik Klasson och Jon Nilsson i Gylterud.
Tobyn	1672	Vittnade Mats Torstensson i Gröttvål, Brynte Andersson och Håkan Andersson i Bosebyn och Brynte Bryntesson i Öjerud att salige Gunilla Nilsdtr i Kålleruds beslut intill döden alltid varit att hennes systerdotters man Måns Pålsson i Tobyn skulle njuta och behålla hennes lilla jordpart i Tobyn näml. 1/29 del därav, vilket är 1/44 av en hel gård, för det bistånd och hjälp han med sin dotter gett henne, vilken stadigt hjälpte henne till hennes dödsstund. Därför blev detta infört i domboken.
Tobyn	1672	Bevisades av Bengt Andersson i Tobyn samt Jon och Nils Anderssöner i samma hemman hur de har köpt av Olof Andersson i Säter hans hustrus arvejord i Tobyn som är 2/11 av hela det hemmanet på följande sätt: Bengt har själv med sin hustru Anna Jonsdtr betalat den ena elftedelen för 5 rdlr. Jon och Nils tillsammans har köpt den andra elftedelen för 5 rdlr på så sätt att Nils med hustrun Ingrid Grelsdtr betalade välåten men Jon Bryntesson och hustrun Ingrid Andersdtr endast tredingen, varå fasta beviljades.
Humsjön	1672	Uppbud 1 ggn i hela Humsjön för Henrik Eriksson och Tomas Jöransson.
Salungen	1672	Uppbud 1 ggn 1/8-dels hemmanet Salungen för Mats Jönsson.
Fjäll	1673	Uppbud 1 ggn 1/4 i Fjäll av Olof Persson i Bråten.
Bjurbäcken	1673	Erik i Berga och Erland i Byn med fjärdingsmannen Klas i Furtan ska storbyta skog mellan bröderna Anders och Israel Larsson i Bjurbäcken.
Tobyn	1673	1672 års storbyte i Tobyns skog och röjningslänne blev så förrättat: Bengt Andersson och hans syskon som äger halva hemmanet delade i två delar: På röjningslänne blev vintervägen gräns - Johan och Nils tog västra sidan och Bengt med sina syskon behöll östra sidan. Älven blev gräns för skogen, Johan och Nils tog västra och Bengt med syskon östra sidan. Den senare sidan är mindre, så där blev sagt att där skulle den skog som ligger på västra sidan norr om Takenevägen mellan Lintjärnsbäcken och Slobyrået. Till vite sattes ett par oxar.
Salungen	1675	Mats Jönsson bevisade sitt laga fång på 1/8 i Salungen: 1) Hans far Jöns Bengtsson har köpt från Slobyn den skog och mark som Salungen är upptaget på för 11 tunnor råg. 2) Givit Anders och Jöran Simonssöner i Slobyn 10 rdlr. 3) Givit Jon Persson i Östra Sund och hans syskon 6 rdlr för deras samtycke att få laga fasta. Dessutom ska också Mats ge sin Bror Michel Jönsson i Slobyn 15 rdlr till att köpa jord för i Slobyn. Salungens omgivande råmärken: Först Ulvsjöfors, sedan Barrsjön, Östra Olstjärnet efter bäcken, Åsmyren, Ristjärnsbäcken, och så i nord efter bäcken till Södra Ristjärn, därifrån till Norra Ristjärn, sedan till Svarttjärnet, ner efter bäcken till Lomtjärn, därifrån till rösen vid Trehörningen, sedan till Trehörnings holme och till Ulvsjöfors, eftersom länsmannen Nils Håkansson i Höves, häradsdomaren Gudmund Olofsson i Stridsbol och Nils Persson i Skärmnäs vittnade.
Slobyn	1675	Näst vittnade nämndemannen Erik i Berga, Erland i Byn samt fjärdingsmannen Klas i Furtan att på den tionde som Nils Larsson i Karlstad lämnade i Brunskog för ett år sedan fattades 7 fjärdingar när det mättes. Alltså fick Erik Andersson och Nils Larsson i Smådal ej mer än en fjärding malt i stället för de 6 som dem tillordnades. Likaså fick Jöran Simonsson i Slobyn inget, i stället för 2 fjärdingar som Nils Larsson påskrivit honom.
Åstenäs	1675	Måns Bryntesson och hustrun Sigrin Jonsdtr har gjort testamente emellan sig i så måtto: Den som annan överlever ska behålla kvarlåtenskapen i sin livstid, sedan ska båda deras arvingar få sin rätt. Måns kungjorde att han har sålt sin hustrus jord i Lerhol för 5 rdlr, och med detta inlöst sin jord i Åstenäs.
Fjäll	1675	Erik i Berga, Erland i Byn och Klas i Furtan ska strax i vår storbyta i Fjäll i tå lika delar, och sedan låta Olof Ersson, Knut Knutsson, Erik Knutsson och Börit Nilsdtr få veta var sitt av den ena halvparten.
Fjäll	1676	Anders Andersson i Fjäll bevisade sitt laga fång på 1/8 del, som han köpt av åborna där, näml. Olof Ersson, Mats Gudmundsson och Knut Knutsson. Han har för detta gett 16 rdlr uti kronor, vilket köp nu stadfästes.
Humsjön	1676	Efter Henrik Henriksson i Humsjöns ödmjuka anmodan rannsakades om den skada som han och gårdsbon Tomas Jöransson vederfarit genom vådeld i april 1675, och befanns det att då Henrik var borta i skogen och Tomas i Bergslagen elden kom lös i deras rökstuga medan stor storm uppstod, varigenom varje hus både i man- och ladugård lades i aska, endast en gammal bod och en bastu behållna. Boskapen räddades, samt gångkläderna och nästan allt spannmål, men allt annat de ägde brann upp.
Fjäll	1676	Börje i Lernäs, Bengt i Ottebol, Gudmund i Stridsbol samt Erik i Berga ska ju förr ju hellre dela och skifta mellan Grytterud och Lövnäs. Reformerade löjtnanten Olof Persson i Bråten bekände sig ha försålt Per Olofsson i Fjäll 1/4 i Fjäll , vilket är hans arvejord, för 40 rdlr smt, och därför flyttade sina uppbud och laga procedurer som han Olof Persson redan åtnjutit till Per Olofsson samt hans hustru barn och efterkommande att ta fasta därpå, vilket rätten beviljade.
Tobyn	1676	Uppbud 3 ggn något mer än 1/6 av Nils Jönsson
Slobyn	1676	Uppbud 1/6 1 ggn av Michel Jönsson
Grytterud	1677	Häradsdomaren Gudmund Olofsson i Stridsbol och Bengt Bryntesson i Björnerud har med länsmannen Per Nilsson i Höves varit i Grytterud för att dela skogen mellan gamla bolstan Grytterud och fjärdingshemmanet Lövnäs som med gården gör fjärdings skatt. De har efter bästa förstånd i båda parternas närvaro - Margareta Svensdtr, sonen Daniel Nilsson och mågarna Olof Nilsson och Nils Jonsson för Grytterud, och Nils Ingemarsson för Lövnäs. Råmärken: Sanden vid kallkällan, sedan öster i båtshöjden, sedan i samma håll åt dalen norr om Grytterudshöjden till bron, sedan åt Kroktjärnsmossens norra lägg, och så i Baksjöälven. Varmed parterna var nöjda med förbehållet att så vida Herr Nils Brunskogius barn och arvingar som är frånvarande finner sig nöjda. Det står dem då fritt att överklaga på egen kostnad. Överträdelse av råmärkena medför 40 marks vite.
Åstenäs	1677	Jon Bryntesson valdes till profoss i häradet.
Tobyn	1677	Rå- och rösgångarna för Tobyn angavs och bevittnades som följer: 1) Mellan Tobyn och Slobyn först Lövjerösen, sedan Römyrrösen, Grunträdet, Axelbergsrös till stene i Fågeltjärn. 2) Mellan Tobyn och Takene från Lövjerösen till Herrösen, rösen vid Kyrkvägen och så i älven. 3) Mellan Tobyn och Grytterud rösen i älven vid Gräsholmen, Ulvemyrsrösen och så vidare i Ulvmyren. 4) Mellan Tobyn och Humsjön Ulvmyrsävja, Svarttjärnsmossen, Lilla Kroktjärnet, Lilla Ängmyra, Laneknä, Abborrrtjärn, Stora Mossen, på högsta berget öster om Södra Flyta, i Norra Flyta och i Bjurbäcken. 5) Mellan Tobyn och Bjurbäcken Norra Flytrösen, Södra Flytrösen, norra berget på höga fallet, stora stenen på Linnehöjden och i Fågeltjärnet.
Takene	1678	Anders Andersson i Brunskogs prästgård och Kerstin Andersdtr i Takene, båda ogifta, erkänner lägersmål varigenom barn är avlat och fött som hon nu har på armen. Han kunde ej övertalas till äktenskap och dömdes därför att böta 40 mark och ge henne till barnaföda 9 rdlr. Hon bötar 5 rdlr.
Åstenäs	1678	Profossen Jon Bryntesson bötar för två blodviten på Jon i Ålgården 6 mark.
Grytterud	1678	Befallningsman Lars Jonsson visar fullmakt av den 27 juli 1678 att lösa tvisten om gränsdragning mellan Grytteruds gård och fjärdingshemmanet Lövnäs. Innan han vidare inlåter sig i saken vill han med vederbörande "ta i ögonsikte" nästa vår, varför saken uppsköts.
Grytterud	1678	Rätten fann det skäligt att salige Nils Larsson i Grytteruds barn ska vara berättigade till att äga halvparten av den 1/8-del som deras farbror Jon Larsson nu bebor, den han jämte sin egen del besitter till vidare betänkande framdeles.
Fjäll	1678	Skattehemmanet Fjäll är för litet för den helgårds skatt det är taxerat för, så Per Olsson och Mats Persson som äger så när en fjärding av hemmanet tillstånd att lämna de andra där boende, som då kan dela deras del, mot en viss som de får till ny bostad nordväst om bolbyn öster om Högfjället att framdeles skatta med odalbyn. De ska under fyra års tid kvittera sin del i bolbyn och flytta till den nya platsen. Till avvittringen kärades länsmannen med Mats i Gröttvål, Erland i Byn och Johan i Sävelskog.
Fjäll	1679	Uppbud 1:a ggn 3/16-delar i Fjäll köpt av Jöns Ersson i Gullsbyn.
Fjäll	1680	Uppbud 2:a ggn 3/16-delar i Fjäll köpt av Jöns Ersson i Gullsbyn.
Humsjön	1680	Tomas Jöransson bevisade hur han den 1 maj 1671 på sin hustru Karin Hindriksdtrs vägnar återbördat från Anders Simonsson i Humsjön halvparten av det fjärdingshemman med 12 rdlr specie och 38 rdlr i halva rdlr på vilket hemman nu lovades Tomas fasta efter 6 års oklandrad överlagsståndning.
Slobyn	1680	Uppbud 1:a ggn 1/8-del i Slobyn ärvt och köpt av Anders Hindriksson.
Takene	1681	Börit Knutsdtrs testamente till hennes släkting Sven Andersson och hans hustru Gyrin Andersdtr beviljades, bestående av 1/12-del av Takene, mot föda och skötsel till döddagar. Alltså får hemmanets tre åboende var sin treding därav, framdeles efter Anders Sånessons död.
Fjäll	1681	Uppbud 1:a ggn 5/16-delar i Fjäll köpt av Jöns Ersson i Gullsbyn.
Grytterud	1682	Nämndemannen Anders Olsson i Västra Flogned har köpt 1/4 av Västra Flogned från bl.a. sin svåger Anders Tolsson i Grytterud hans hustru Karin Olsdtrs jord där för 20 rdlr silvermynt, 4 rdlr i specie och 8 öre smt, och betalat till Karins syster Marit Olsdtr i Solberg 5 mkr smt.
Åstenäs	1682	Profossen Jan Bryntesson i Åstenäs och hans släkting Hans Ersson i Åmott förlikas genom handslag i så måtto: All deras gamla ovänskap ska från båda sidor vara glömd för vilken orsak det vara vill, så att vilken av dem som härefter orsakar buller dem emellan ska böta 40 mkr. Om ingen kan dömas orsaka detta, ska båda böta halvparten var om de här efter oförlikas.
Fjäll	1682	Länsmannen samt Börje i Lernäs, Mats i Gröttvål, Johan i Sävelskog och Anders i Flogned deputerades till att avvittra så stor del av Fjälls utrymme till finnarna Pär Olofsson och Mats Persson som svarar mot deras ägodelar i bolbyn efter dom i november 1678.
Åstenäs	1682	Uppbud 1:a ggn 1/5-del som Jon Bryntesson köpt och ärvt.
Åstenäs	1683	Jon Hansson bötar 3 mk för okvädingsord mot Nils Jonsson i Åstenäs och hans grannar.
Fjäll	1683	Domaren Börje Andersson i Lernäs, nämndemannen Mats Torstensson i Gröttvål, Johan Gustafsson i Sävelskog och Anders Olsson i Flogned har 14 september 1682 avvittrat Per Håkanssons och hans söners fjärding av gården Fjäll från de andra tre fjärdingarna som följer: Första delmärket bäckrännan vid norra sidan av Långvattnet, sedan utför efter bäcken över Högfjällsvägen ner till Salungsvägen, sedan efter samma väg till Stendalen och sedan i södra ändan mitt på Ängmossen, sedan i Ristjärnsmossen, sedan i Sarvemossen, och så i Sarvtjärnet som är sockenrår. Alltså blev Per Håkkans och hans söners fjärding på västra sidan om ovanskrivna rågång, och de andra fjärdingarna på den östra. Här till ska Per Håkansson och hans söner ha två notkast i sjön Salungen, nämligen Notbokastet och Mossvikskastet. Eftersom allt här ovan blev gillat av samtliga åboer i Fjäll, så dömde rätten enligt detta vid 40 mkrs vite för den som klandrar.
Åstenäs	1683	Uppbud 3 ggn 1/5-del i Åstenäs ärvt och köpt av Jon Bryntesson.
Åstenäs	1684	Så besvärade sig Jon Bryntesson, Nils Jonsson och Hans Svensson i Åstenäs, samt Knut Knutsson i Grindsbol och Lars Ersson i Åmott att deras bror och farbror salige Måns Bryntesson i Åstenäs har testamenterat sin arvsjord 1/4 i Åstenäs till oskyllmans händer, så när som jord för 8 rdlr som han har köpt. Hustru Sigrid Jonsdtr i Åstenäs beklagade sig att hennes salige man måste pantsätta all sin jord i Åstenäs för två knektlegor, och dessutom sälja sin egen jord i Lerboda för att erlägga 160 rdlr. Han har sedan genom hårt arbete tjänat så mycket pengar att de kunnat inlösa jorden i Åstenäs, så det är inte någon arvejord utan deras rätta avlingejord, till vilken hon med sin salige man varit så mycket mer berättigade till att därmed lagliggöra eftersom Olof Torbjörnsson är Sigrids brorson och inte någon oskyld. Rätten beslutade att godkänna testamentet.
Tobyn	1684	Jon Bryntesson, Bengt Andersson och Måns Pålsson begärde några gode män, som skulle rättvist dela deras åker och äng. Nämndemännen Jon i Skärmnäs, Johan i Sävelskog och Måns Nilsson i Höves förordnades till detta.
Tobyn	1684	Jon Bryntesson begärde att få åtnjuta sin brors jord, så mycket som motsvarar de 20 rdlr som Jon betalat till Bengt Andersson. Denne kunde inte förneka att han fått 20 rdlr för sin jord, men ville att Jons bror skulle bruka sin jord så länge som han kan inlösa den. Rätten beslutade enligt Jons önskemål.
Tobyn	1684	Förlamade drängen Anders Bengtsson i Ärtetan vill igenlösa 1/5 av 1/4 i Tobyn, som vid sista tinget dömdes från hans far Bengt Andersson till hans systerman Jon Bryntesson mot 20 rdlr. Rätten tillät inte detta, dels enligt lagen och dels för att hemmanet inte tål fler åbor.
Bjurbäcken	1684	Israel Larsson beviljades fasta på halva 1/4-delshemmanet som följer: 1) Köpt av sin mor Walborg Andersdtr av hennes anpart för 10 rdlr. 2) Av sina systrar Kerstin, Karin och Börit halvparten av deras delar för 10 rdlr och 4 öre. 3) Av sin bror Lasse Larsson halvparten av hans del för 4 rdlr 1 skr smt. 4) Själv ärvt halva hemmanet.
Humsjön	1684	Henrik Tomasson 17 år gammal har rått gamla pigan Anna Andersdtr med barn som ännu lever, men inget äktenskap att förvänta. Han dömdes till 40 mkr:s gatulopp, och ge henne till barnaföda 13 sk:r råg och hon ska böta 20 mkr.
Fjäll	1684	Bengt Nilsson tog för 3 år sedan emot 2 oxar av hr Amund Emzelius i Yppersbyn att tillsammans med 2 av hans egna sälja i Bergslagen. Bengt har först upplåtit dem till Petter Strokirk i Filipstad men sedan antagit Johan Bylock i Långbanshyttans bud om 6 skep. stångjärn. Dock tills nu inte fått mer än 15 rdlr för 3 skeppd på kapitalet och i lego 1 barkad oxhud om 8 rdlr koppmt som Bengt vill behålla för sina oxar, men hr Amund vill därav ha sin del. Beslutades att allt Bengt härefter får av Bylock ska han ge Bylock hälften tills skulden är helt betald.
Fjäll	1684	Uppbud 5/16 i Fjäll för Jöns Ersson i Gullsbyn, som köpt: 1) Av soldaten Erik Knutsson i Fjäll 1/8 av 18 rdlr i kronor och halva marker sedan givit Erik till övergåva 1 rdlr smt. 2) Av Kerstin Töresdtr i Fjäll 1/16 för 12 rdlr smt i halva marker och en halvt tunna råg. 3) Av soldaten Bryngel Andersson i Fösked 1/8 i Fjäll för 18 rdlr och sedan givit honom till vidare godminne 2 rdlr.
Åstenäs	1685	Kyrkoherden Raguel Fagrelius i Brunskog klagade till profossen Jon Bryntesson för att han 4:de dag jul på ett bröllop i Lerhol ska ha förorättat med smädesord, hans styvfar ville ge honom en liten mässingskål, då han kallade kyrkoherden olycksam och sagt "I hafven varit olycksam i alla edra dagar och nu har församlingen emot er med, som vill taga en hora till hustru". Han sade sig sedan vilja ta honom i hand, vilket den andra uttydde som en örfil, och profossen Jon vice versa. Varken kärande eller svarande hade några fulla bevis för sina klaganden. Parterna förpliktas att med lagligare tyg och vittnen infinna sig vid nästa ting, och de vittnen som varit inkallade men inte kommit nu får plikta för stämningsförsittande och hörsamma att infinna sig nästa gång.
Tobyn	1685	En gift soldat Nils Speleman under Överstelöjtnanten Axel Sparres kompani, beskylldes ha lägrat en piga Kerstin Månsdtr i Tobyn förlidna höst ett år sedan i Edane. Soldaten ville inte tillstå detta, berättade att han med sina kamrater skulle marschera hösten 1683 till Kristinehamn, för att bevista en kampanj. Han hade druckit mycket av varjehanda slags öl, även i Edane, och då hans kamrater hade frågat efter pigorna att dansa med hade Kerstin inte varit motvillig. Han hade sedan hade gått till en annan stuga och sovit, men när han gick ut om morgonen hade Kerstin följt efter honom och påstå sig ha ont av en särdeles sjukdom, varpå hon hade lockat upp honom i en kölna och lovat honom ett halskläde som hon sa sig ha om halsen om han följde med henne upp, varpå gärningen utfördes. Nämnden anklagade honom för enfalt hor, men han ville inte kännas vid barnet, eftersom hennes födelsetid inte stämde. Han berättade vidare att lägersmålet skedde vid Bartolomeitiden 1683, men barnet föddes 8 dagar efter Valborgsmäss 1684. Kerstin svarade att hon blivit bedragen av honom och lockats ut med honom från Korpralen och de andra kamraterna hans i Edane, och sagt till honom skall jag råke er här, jag har frågat så mycket efter er förr, varefter de gått och satt sig på en mullbänk utanför stugan, där han skulle ha sagt att han var ombedd att tala till henne på en ung drängs vägnar som ville ha henne, men sade att det ännu var något han ville säga henne, och för att folket inte skulle skvallra om dem hade han bett henne att komma med honom någon annanstans, vilket hon gjorde och gick med honom till kölnan. Han lovade kurera och bota henne för 2 mkr smt, om inte han fick dem skulle han berätta för alla vad som hade hänt. Denna kvinna berättades alltid ha varit lugn, och inget okynnigt hade hörts om henne. Beslut: Soldaten gifte Nils Speleman, nu för andra gången har belägrat Kerstin Månsdtr efter egen bekännelse, och inte velat avhålla sig från sådan hordoms last utan synd med synd dubblat, finner rätten skäligt att han böter 160 rdlr smt, och Kerstin 40 rdlr smt, varandes han skyldig att skaffa henne i kyrka med 1 rdlr, bägge får stå uppenbar kyrkoplikt. Eftersom de intet hade att böta med pliktade de med corporaliteter.
Åstenäs	1685	Profossen Jon Bryntesson beviljades med samtliga jordägande skifte i Åstenäs bruksskog, och beordrades därvid laga syningstid att förrätta; nämndemännen Jon i Skärmnäs, Johan i Sävelskog och länsman Anders Nilsson.
Tobyn	1685	Uppbud 1/5 i halva hemmanet 2 ggn för Jon Bryntesson.
Åstenäs	1686	Kyrkoherde Raguel Fagrelius i Brunskog klagade till profossen Jon Bryntesson, först för att han ska i Ragnerud ha kallat honom för kujon när han hindrade honom för att slåss med Per i Strand, och till bevis för detta kallade han Hans Stensson i Ragnerud som vittne, vilken sade sig det inte hört utan hört kyrkoherden nämna det. Sedan klagade kyrkoherden på för att profossen i Lerhol ska ha kallat honom tjuv och skälm, vilket han ville bevisa med vittnet Erik i Kyrkobyn, vilken berättade hur han i fjol om jul under ett bröllop hade hört kyrkoherden säga att han mist en skål av mässing, och som Bengt Trumslagare satt bredvid honom ska han ha sagt att vi får den full tillbaka, då kyrkoherden stötte till honom - vilket kyrkoherden kallade fägnande - ska profossen emellertid komma in med en kanna öl, såsom varande köksmästare. Då han observerade att trumslagaren torkade sig i ögonen och sade att kyrkoherden hade stött till honom, ska han inte ha sagt något annat än det är vad vi har av Er att vänta när Ni i stället ska prisa Gud med böner, lovsånger och psalmer. Erik nekade till att ha hört profossen kalla kyrkoherden tjuv och skälm. Då han hade gått ut i gästabudssalen och de börjat prata, och Jon kom sedan dit och ville ge Erik mer att dricka, men han orkade inte mer, och sade han att kyrkoherden kom in med ett ljus i handen som han vände mot Jons ansikte, som denne då släckte. Nils i Lerhol hade inget annat att säga än att han såg kyrkoherden vara i en kammare, och då denne såg profossen komma in hade kyrkoherden talat illa till honom, sägandes att nu kommer han igen, du har stulit den bortkomna skålen, men Jon sade att det var lögn. Kyrkoherden var mycket drucken, vilket han inte kunde förneka. Emellertid säger kyrkoherden sig ha hittat skålen i sina byxor, och ett bälte och ett kläde han också hade mist har återfunnits. För det tredje klagade kyrkoherden att profossen hade varit rasande och använt ord som måste förskräckas över. När ledamöterna i Brunskogs församling tillfrågades om Profossen varit rasande på kyrkoherden, svarade de nej. För det fjärde klagade kyrkoherden på Jon för att han hade överfallit honom på tingsgården i Skärmnäs, åberopande domarens vittnesbörd om detta. Domaren sade sig ha hört näst förr än detta ting bestämdes hur Erik i Kyrkobyn och kyrkoherden varit tillsammans och Jon gått ensam på golvet. Kyrkoherden skulle ha blivit ond för att Erik bett honom förlikas med Jon, ty om han skulle vittna skulle det inte avlöpa så väl för kyrkoherden. För det femte klagade kyrkoherden till Jon för att han en söndag i Bjurbäcken velat överfalla och mörda honom, med begäran om att Jon skulle plikta för allt detta. Detta ville han bevisa med vittnen länsman Anders Nilsson och Anders i Bjurbäcken. Länsmannen berättade först hur han och kyrkoherden hade spelat kort en söndag 20:de dag jul, kyrkoherden satt i högsätet och han på bänken med Anders i Fjäll bredvid kyrkoherden. I detsamma kom Jon in och ville delta, varvid kyrkoherden i vredesmod svarade: "Ska jag spela med dig?" Antingen ska du eller jag! Varför det, sa profossen. Då svarade den andra: "Därför att du är en led människa". Då svarade Jon: "Om kyrkoherden inte fördömer, så blir ni inte fördömd". Kyrkoherden sa då att Jon är en djävulens människa, du hör Satan till, jag ska lysa förbannelse över dig! Då kyrkoherden ville ställa sig upp, höll Anders i Fjäll honom kvar. Jon gick och lade sig på en bänk, så de inte visste var han tagit vägen. Kyrkoherden beklagade sig och sa "Gud bättra mig för den elaka karlen", vilket Jon hörde och ställde sig upp och gick och sade "Kyrkoherden har lovat låta bli mig, men likväl förtalar han mig". Länsmannen hade sett Jon springa mot kyrkoherden, men inte sett honom vilja mörda honom, än mindre ge honom något slag, eller hört honom säga att han aldrig trott att djävulen var grå och att han sett honom sitta där - menande kyrkoherden, Varpå han sade sig ha gått därifrån, och tillstått att kyrkoherden och Jon varit något druckna. Anders i Bjurbäcken sade sig ha varit helt drucken, säger sig ha hört kyrkoherden kalla profossen som berättat är. Men han sade också att Jon hade löpt emot kyrkoherden, som om han tänkte ta honom i håret. Jon nekade till allt, och berättade att han slutligen sade att han aldrig blivit så illa behandlad av djävulen som av honom, och att denna förföljelse inte anstod en gråhårig man väl. Anders var en finne, ledamot i kyrkoherdens egen församling, som sade sig ha druckit tämligt med brännvin den dagen. Beslutades att både kyrkoherden och profossen var brottsliga, kyrkoherden för att i stället för välsignelse utgjutit förbannelser över Jon, Jon för att han vanvördat kyrkoherden och inte aktat honom. Alltså finner rätten skäligt att de vardera pliktar med var sin rdlr och en kanna vin till Brunskogs kyrka. Om någon av dem förolämpar den andre med ord eller gärningar pliktas 40 mkr smt.
Fjäll	1686	Christopher pliktar 12 rdlr rest å skatt.
Humsjön	1686	Erik Burk pliktar 12 rdlr rest å skatt.
Bjurbäcken	1686	Lars pliktar 12 rdlr rest å skatt.
Grytterud	1686	Uppbud 1/4 i Grytterud 1:a ggn. Ärvt, inlöst och testamenterat för Guldbrand Knutsson.
Tobyn	1687	Fasta beviljades för Jon Bryntesson på 1/5 av halva hemmanet, ärvd och köpt jord.
Lövnäs	1687	Dordi Pålsdtr och hennes son Pål Jönsson klagade över att Grytteruds jordägare inte ville låta dem använda den mark som beslutats om i domen 27 juli 1677. Daniel och Olof Nilsson i Grytterud sade att råskillnaden aldrig har samtyckts, vilket heller inte kunde bevisas. Efter besiktning anser de att frågan kan lösas, vilket ska ske nästa höst av länsmannen Anders Nilsson och Johan i Sävelskog.
Slobyn	1687	Efter Anders Henrikssons begäran i Slobyn beordrades Anders Olofsson i Flogned och Johan i Sävelskog att besikta rågången mot Bjurbäcken, för att rapportera till nästa ting om åborna i Bjurbäcken gått över gränsen och gjort någon skada.
Slobyn	1687	Uppbud 1 ggn 1/8 som Johan Karlsson köpt från sin svärfar Olof Andersson för 25 rdlr.
Takene	1687	Uppbud 1 ggn 1/3 av halva hemmanet ärvt och inlöst av Gyrin Andersdtr och hennes man Sven Andersson.
Åstenäs	1687	Uppbud 1 ggn hela hemmanet ärvt och köpt för 130 rdlr av Nils Jonsson, Hans Svensson och Jon Bryntesson, samt Hans i Åmott.
Bjurbäcken	1687	Israel Larsson beviljades fasta på halvparten av hemmanet.
Slobyn	1687	Anders Olofsson och Olof Andersson beviljades fasta på halva hemmanet.
Slobyn	1687	Jordägarna i Slobyn - Olof Andersson, Anders Hindriksson, Johan Matsson och Anders Knutsson klagade till Bjurbäckens jordägare Israel Larsson och Anders Andersson för att de åverkat på deras ägor och avfört den genom fjärdingsman Olof Andersson i Vikene förbundna skogen, med begäran att de ska reparera skadan och plikta för åverkan. Nämndemännen Anders Olofsson i Flogned och Johan i Sävelskog har besiktigat skadan, och sade att ungefär ett tunnland har huggits och fällts utan tillstånd. Båda parterna visade upp sina fastebrev, som dock inte var till nytta i denna sak. Bjurbäcksborna svarade att det 1685 varit syn hållen av nämndemännen Johan i Sävelskog, Måns Nilsson i Västra Salum och Jon i Skärmnäs då en rös blivit satt mellan Råtjärnet och Svartbäcken, vilken sedan ska ha blivit rubbad så det blev en krok på vilken de sått, varför de också stadigvarande har sått på sin jord, begärandes ny syn. Annars sade de sig inte ha avfört någon säd, bara något av den skurit. De ville med det oskurna sätta i stack tills saken avgjorts, vilket befanns vara sant. Beslutades att domaren Börje i Lernäs, Bengt i Björnerud och Anders i Skärmnäs på Bjurbäckens vägnar och Anders i Flogned på Slobyns vägnar beordrades att förrätta besiktning - ju förr ju hellre- och justera rågången efter de enligt Bjurbäcksbornas fastebrev av 29 juli 1639 omtalade råmärkena, samt rapportera till nästa ting. Den berörda säden ska sättas i stack och vara i kvarstad.
Tobyn	1687	Den caution som Anders Andersson i Bjurbäcken och Erik Ersson i Tobyn den 16 november 1686 givit för Mats och Per Sigfridsson i Trehörningen intecknades i så måtto, att de ville stå för om Mats och Per efter Kungl. Maj:ts resolution av den 2 augusti 1686 inte får hävda Trehörningen med bruk och byggning.
Lövnäs	1688	En förlikning mellan Grytterud och Lövnäs 30 augusti 1687 fördes till protokollet. Skillnaden dem emellan ska vara Mangen, Sandbäcken, efter dalen, rösen, Båtshöjden, så den åt dalen norr om Grytterudshöjden, bron, Kroktjärnsmossen norrlagg och Baksjöälven. Lövnäs ska äga ett notkast som Grytterud förr haft.
Bjurbäcken	1688	Slobyns jordägande kärade till Bjurbäckens d:o angående ägoskillnaden byarna emellan, vilka de påstod nu överträddes mot en gjord förlikning, av Bjurbäcksfinnarna som också ska ha tagit någon råg ur kvarstaden på eget bevåg. Nämndemannen Johan Gustafsson i Sävelskog sade sig med salige Måns Nilsson och Jon i Skärmnäs ha uppsatt en rös till skillnad dem emellan för 3 år sedan enligt rättens order, då parterna skriftligen förlikats. Bjurbäckskarlarna ombads framvisa förlikningen, vilken de påstod sig inte ha. Johan i Sävelskog vittnade om Hallebäcks rös som de kommit överens om, beslutade rätten att Slobyn ska njuta nyss nämnda rös och flera rån tillgodo. Om Bjurbäckens åboende kan övertygas om att ha tagit råg ur arrest eller över nämnda skillnad gjort Slobyns jordägare något intrång ska de därför lagligen plikta. Här emot appellerade Bjurbäckens åboende.
Fjäll	1688	Per Olofsson i Högefjäll klagade till sina barn Mats och Olof, som var närvarande, för att de ville ta arvet efter hans salige hustru, då inget mer fanns i boet än vad han kostat på barnen. Han begärde att få ta hjälp av sin måg Henrik Simonsson, och ville ge honom och hans hustru all sin köpta jord i Fjäll, med ett testamente daterat 28 december 1685. Sönerna protesterade mot testamentet då de hade köpt en del däri, vilket de inte kunde bevisa. Rätten fann skäligt att Per vid nästa ting ska bevisa med sitt köpebrev vad han har köpt, innan dess ska han göra en inventering som han kan gå ed på om så behövs, på vad som fanns i huset vid hustruns död, då ändligt utslag innan dess ska bliva.
Slobyn	1688	Uppbud 1 ggn 1/8 del i Slobyn för Mats Jonsson i Salungen.
Bjurbäcken	1688	Olof Andersson kom som representant för jordägarna i Slobyn och klagade till Bjurbäckens jordägare Lars och Anders Andersson för att de sistlidna höst emot förbud skurit rågen som växer på deras ägor som var avblekat fallet efter rået dem emellan, varför slobyborna fick söka häradshövdingens förbud att de ej kör rågen därifrån, som de ingalunda aktade utan sedan de sist var vid tinget har de kört bort rågen. De har sedan huggit ett fall på deras skog, varifrån rågen också är bortförd. Samma bjurbäcksbor har sedermera förhållit en förlikningsskrift vid 3 ting som de gjort mellan de två byarna om skiljegränserna varvid det äntligen vid lagmanstinget 25 juni sistlidne år framkommit, som de tycker är underligt, att de för sin rätts bekommande på grund av bjurbäcksbornas orättrådighet ska behöva bekosta både syner och annat. De hemställde detta till rättens prövning, bedjande om att de för någon tid ska bli kvitt denna orolighet, varpå de också framvisade lagmansrättens dom, där båda parterna var överens om ägoskillnaden upprättad 23 april 1684. De ska därefter bli därvid, nämligen från stenen i Fågeltjärnet och Trälldalen till Korsmossen och sommarvägen i Svartbäcken och Råtjärnet. Bjurbäckens jordägare kan då söka Slobyns jordägare igen för den åverkan de har gjort hos dem, varvid Slobyns jordägare sade att Bjurbäckens d:o vid lagmansrätten inte hade klagat på någon åverkan. Det gjorde de inte nu heller, utan slobykarlarna klagade som sagt på dem. De senare sade att sommarvägen i den rätta förlikningsskriften inte var införd, vilket Johan i Sävelskog också tillstod, emedan den går ur linjen men bör efter förlikningen gå rakt fram, varför Hr lagmannen skulle ha sagt till slobykarlarna att de kunde ha besiktigat samma streck och se till att det gick ända fram. Slobykarlarna ansåg inte heller att detta var den rätta förlikningsskriften eftersom den började med råmärkena söderut, där dock synemännen börjat gå efter vrån, vilket också Johan i Sävelskog som varande den enda som levde av de som skrivit under synen, vittnade vara sant. Slobykarlarna sade därför att Bjurbäckens jordägare själva låtit skriva den, då de skulle genom sommarvägens insättande som alldeles går ur rätta strecket rädda deras fall på bolbyn. Rätten jämförde dåvarande länsmannen Måns Nilssons stil med stilen i förlikningen, som var vitt skild från den och inte kunde vara skriven av honom. Anders Andersson sade sig ha fått denna förlikningsskrift av sin svärfader Israel Larsson, som den förgömt. De visade sedan fram ett vittne - Pål Jönsson i Lövnäs - vilken båda parterna godkände som han var kyrkans sexman, vilken under ed bevittnade att han besiktigat den västra bråten som kunnat bestå av 2 ½ tjugor råg och den östra av 3 tjugor ståendes i hässja, den förra i stack. Henrik Nilsson hade vid senaste tinget i Brevik hört sägas av Anders Anderssons svärmoder h. Karin, att han nu inte hade någon förlikning. Rätten finner att: 1) Johan i Sävelskog bevittnat att sommarvägen inte varit införd i den rätta förlikningsskriften av 23 april 1684. 2) Att man har börjat gå norråt när de besiktigade rågången Bjurbäcken och Slobyn emellan, men infört söderåt i förlikningsskriften. 3) att det inte vid jämförelse är salige Måns Nilssons handstil i förlikningsskriften. Detta är bjurbäcksborna Israel, hans hustru och Anders emot. 4) Att de har dolt förlikningsskriften och haft den borta så länge. 5) Att de borde ha satt in sommarvägen i förlikningen då de hade fall att rädda; att alltså Anders svärfar, svärmoder och Anders själv vid nästa ting ska med varsin 6-mammaed befria från den skuld att de har låtit skriva den förfalskade förlikningsskriften i den rättas ställe, och att de inte låta föra in sommarvägen. Övriga beslut får alltså anstå.
Fjäll	1688	Skogvaktaren i Grimstad klagade på finnarna Daniel Matsson och Henrik Simonsson i Fjäll för att de sistlidna vinter strax efter tinget i Arvika mot förbud fört bort 2 rågstakar, en tillhörande Gårdsås och en som var Kronas, på ungefär 14 ½ tunna. Han ville att de skulle plikta och återställa skadan. Henrik var närvarande, Daniel inte. Även om rätten tillstod att det hade hänt, så fick beslut anstå till nästa ting eftersom Henrik inget ville förklara utan att Daniel var med.
Åstenäs	1689	Fasta beviljades för Nils Jonsson, Hans Svensson och Jon Bryntesson på hela hemmanet.
Bjurbäcken	1689	Kronolänsman Anders Nilsson klagade till finnen Simon Huskan i Bjurbäcken för att han i sistlidne mars, eller söndag efter Vårfrudagen, bolat med ett sto mellan Bjurbäcken och Tobyn, varför han begärde - eftersom han som så stor sodomitisk synd bedrivit - att han måtte allvarligen plikta. Som bevis här för föredrog han vittnet Olof Nilsson i Grytterud, en trovärdig och ärlig man, som samma dag varit i Bjurbäcken att leja kvistskog hos Israel där. Han betingade ett lass åt sin mor, som hon sedan låtit hämta. När han mot kvällen ridande begivit sig därifrån hade han anträffat Simon på vägen i denna ynkliga gärning. Denne hade varit till Fösked där befallningsmannen Leenman uppbar åtskilliga Kronans räntor, att leverera till Simon för att ge till några bjurbäcksbor. Simon stod med ena foten på en stubbe och den andra på den högra skäckern med tömmarna i vänstra handen hopsamlade. När han anträffades sa han Haj, kors i Jesu namn, varefter han hade segnat ner och stoet sett sig på högra sidan tillbaka hade han givit 4 piskslag innan hon gick från stället, då hon kroknat och släppt vederstyggliga saker från sig som han skämdes för att säga. Under vägen hem hade Simon velat tvinga honom att rida mellan honom och släden, varför Olof var mycket rädd och fruktade att Simon skulle slå ihjäl honom eftersom han funnit honom i en så ynklig gärning. Han försökte komma förbi, vilket också skedde då han kommit till Tobyn, och sedan skyndat sig hem till Grytterud. Sedan sade han att när Simon kom flötande över sjön hade han spänt ifrån släden, och red om natten tillbaka till Bjurbäcken och till Johan i Ulfsjötorpet, där han lagt ner kvittensboken och släppt hästen, vilken skyndat sig till Bjurbäcken. När Johan andra dagen kom till Bjurbäcken med kvittensboken utan Simon, hade Anders Andersson i Bjurbäcken och profossen i Fryksdalen Henrik Hampian gett sig efter honom, då de fruktade att han skulle smita med pengarna, som bestod av 4 rdlr 8 öre smt. De anträffade Simon vid Varaldet i Norge, ungefär en 1/4 mil från gränsen, där de satte järnen på honom när de åt. Olof lade sedan till att när han kommit till Tobyn hade han sagt till Johan där att han hade sett en gruvlig vederstygglig gärning, och inte fått någon ro förrän han på onsdagen fick berätta den fasliga gärningen för befallningsmannen där stämman hölls, eftersom samvetet plågade honom så mycket och sade han sig sist vilja leva och dö på sanningen av detta. Johan i Tobyn och Börit Jakobsdtr i Ängen berättade sedan: 1) Johan berättade att Olof var förskräckt när han kom till honom, och berättade att något spökeri hade inträffat. Johan bjöd på mat, men Olof ville inte äta utan beklagade att han sett en faslig syn, och önskade att Gud ville bevara honom och hans barn samt varje kristen människa för vad han sett. Han hade inte kunnat övertalas att stanna kvar, med stor oro drog han vidare, och verkade inte vara onykter heller. 2) Börit hade om måndagen kommit med sin syster Karin till Bjurbäcken, på väg till Takene där hon tjänat från ett besök hos föräldrarna i Ängen. Bjurbäcksfolket varnade dem för att gå ut ensamma, eftersom Simon kanske hade haft ihjäl Olof på vägen, vilket de grundade på att kvittensboken kommit tillbaka liksom stoet, men inte Simon. Fyra män och fyra kvinnfolk gick med dem på vägen för att leta efter Olof eller Simon, men fann ingen av dem, bara släden som Simon använt med skäckrarna, körd till denna sida av Flötenet (Flyta?), men hästen borta. Anders i Bjurbäcken följde pigorna till Tobyn, återvände och satte sin häst som han ridit på för släden och gav sig med sitt folk tillbaka till Bjurbäcken. Simon nekade till allt detta, och man kunde inte trots flera försök inte få honom att ändra sig. Man frågade varför han så hastigt lämnat vägen samma dag, varvid han sade sig ha gjort det för sin hustrus skull som inte tål honom, utan visar sig vrång och elak mot honom. Anders Andersson som är svåger med Simon berättade att han och Mats Kajlan, som inte är närvarande, om den aktuella måndagen mött Simon och Olof, då de sagt att stämman inte blir så hastigt, vilka farit förbi dem - Olof ridandes efter och Simon före. Simon kom inte långt därefter ridande utan släde, red förbi dem utan att stanna förrän han passerat Bjurbäcken till Ulfsjötorp, mer hade inte Anders att säga. Men profossen Henrik Hampian som hade fångat Simon i Varalden, berättade att enligt Johan Kampun i Ulfsjötorp hade Simon kommit dit lite före midnatt, och att han dragit iväg strax innan gryningen tydligt förskräckt, vilket Johan lade märke till och frågade vad han hade gjort, varvid Simon svarade att han druckit lite. Han begav sig sedan till en backstukvinna på Stora Mangens ägor där han blivit kvar både måndags- och tisdagsnatten i bastun. Han hade sedan en mil därifrån fortsatt in i Norge till Varalden - där Anders i Bjurbäcken anträffat honom - och frågat värden Mats Johansson om han fick ta en skälm (brödbit), vilken när han frågat honom vad han gjort och denne svarade att han stulit en silver kappa och några rdlr, har Mats svarat att det står honom fritt att ta en sådan om han inte gjort någon annan ogärning, och - lade Henrik också till - när han frågade honom varför han flytt? Då sa Simon att det var för sin elaka hustrus skull, mer hade han inte att berätta. Rätten rannsakade och skärskådade målet angående beskyllning om Sodomistisk synd med ett sto mellan Tobyn och Bjurbäcken i maj; Man fann omständigheterna så klart strida mot Simon: 1) Vittnet Olof i Tobyns edliga utsaga att ha funnit honom i samma gärning. 2) Hans hastiga flykt, som inte litet påvisar hans skuld, Bjurbäcken förbi om midnattstid. 3) Hans förskräckelse i Ulfsjötorpet som hans samvetsoro givit vid handen. 4) Hans lama ursäkt om hustruns ondska. Rätten finner skäligt att han befrias sig från skuld med Tolvmannaed vid nästa ting.
Åstenäs	1689	Nils Jonsson begärde på alla åboendes vägnar att råmärken på alla sidor om deras gårdar i Åstenäs ska upptecknas, och i hans intressenters fastebrev infört: Grytterud 1, Åmott 1 - båda skattehemman, Fösked Krono 1 samt 1/3 kronoskattehemman, Gylterud ½ gård där till angränsande. Berättade Anders Johansson i Grytterud på samtligas vägnar där att 1) Delbäcken, 2) Lilltjärn och i Backsjösten gör skillnaden byarna emellan, Brynte i Åmott på samtligas vägnar sa att deras ägor börjar i Backsjösten, sedan i Spjutrösen, sedan Kaflesbäcken och i Mangsälven, så Mangen, sedan Rösbergs och Ängebys rösen 2 st, och så till Grindbergs rös, sedan den bestående tvisten mellan Fösked och Åstenäs, så skillnaden mot Kronan kommer från Degernäsbäcken, sedan i Svarttjärns rös, sedan i Ulvtjärn, sedan till brokerudsröset i västbäcken vid Brokerud och således i sjön Mangen, vilka också blev annoterade.
Fjäll	1689	Jägmästaren Anders Moliteus klagade till bl.a. Olof Håkansson i Fjäll för utsläppt skogseld, varmed han bränt upp mycket skog för jordägarna i Byn och i Fjällsskogen. Han klagade också till bl.a. Henrik Huskan och Erik Håkansson i Fjäll som på Slobyns ägor i år haft ett osynt fall om 3 skeppland. Vidare till Henrik Huskan och Daniel Matsson i Bjurbäcken för att de vintern för ett år sedan mot förbud bortförde två rågstackar från Gårdsås skog om ungefär 13 tunnor. Han begärde att de skulle lagligen plikta, och reparera skadan, samt att rågen förverkades. De anklagade ville neka till det de gjorde, dock bekände de sent omsider så sant vara som av skogvaktaren Lars Ersson och Johan i Högvalta övertygade, och de ville bevisa att de hade lov att hugga av skogvaktaren Erik Gudmundsson, men Johan sade sig inte ha hört detta, och de kunde inte heller bevisa någon lov. Olof Håkansson erkände att han släppt lös elden, men sade att det var en olyckshändelse, och någon skadekostnad var ännu inte uppmätt. Henrik och Erik i Fjäll påstod att de hade lov till sitt osynta fall i Slobyn av jordägarna Jöran, Anders och Henrik. Anders var närvarande, och sa att de väl haft lov att hugga men inte utan tillsyn av Kronans betjänter, och tillstod Johan i Slobyn att han hade ett osynt fall av liten lövskog. Annars erkände Henrik Huskan ha avfört två rågstackar mot förbud från Daniel i Bjurbäcken, som Per i Räxed besiktigat och värderat till 13 tunnor/st. Men Daniel var inte närvarande, och skulle således på varje tunna 6 ½ falla. Skogselden som Olof Håkansson i Fjäll orsakat mäts av länsmannen samt domaren och Per i Räxed kommande sommar, då Olof lagligen ska anföras. Henrik Huskan och Erik i Fjäll får plikta med 12 mkr smt, Johan i Slobyn fälls för sitt fall till 12 mkr. Henrik Huskan får plikta 40 mkr, och ersätta häften av rågen. Daniels skuld blir utredd under nästa ting.
Bjurbäcken	1689	Mats Sigfridsson Kajlan fick böta 3 mkr för att han kallade Anders Andersson i Bjurbäcken för lögnare i rätten. Mats blev vid vite förbjuden att göra någon avvittring av sina styvbarns fäderne innan nästa ting, och ålagd att inkomma med förteckning på kvarlåtenskapen efter deras far.
Fjäll	1689	Henrik Simonsson i Fjäll klagar över Mats Persson i Fjäll för att denne i hans frånvaro tagit en ko från honom, och sedan vägrat honom de kläder som fanns i sterbhuset efter hans svärfar Per Olofsson som dog i våras. Han bevisade detta genom testamente av 28 december 1685 där han och hans hustru skulle ha all den lösa och fasta egendomen med villkoret att de skulle försörja Per och hans hustru till döddagar, vilket de också ärligen gjorde. Mats sa sig ha tagit kon av obytt del, och inte förvägrat dem eller Henrik det efterlämnade lösöret, och att kon blivit given i likstod, men det övriga sa han ännu sitt och sin brors Olofs möderne stå inne hos hans far varpå han ingav ett register utan att något kunna bevisa. Nämnden berättade att Pers första hustru inget hade efterlämnat. Annars fanns också det fasta vara Pers avlinge och Henriks hustru Marits arv, medan med hennes mors arv i Bergslagen givet hon samma fasta som 1/16 förvärvat sig. Henrik hade fött och skött Per i nästan 2 år. Rätten dömde att Mats vid laga plikt strax ska lämna till Henrik eller hans hustru Marit de lösören som Per efterlämnat, liksom det fasta efter testamentets lydelse som avlinge Pers eller dess hustru Marits moders arv till Henrik avträda bestående av 1/16, och Marits pretentioner på modersarvet upphävt, eftersom det är ont att ta pengar där inga finns, Henrik och Marit blir därför saklösa.
Fjäll	1689	Uppbud 2 ggn 3/16 i Fjäll som Mats Persson köpt för 30 rdlr.
Slobyn	1689	Uppbud 1 ggn 1/8 i Slobyn till Johan Karlsson mot 17 rdlrs lån från Lars Johansson i Hortan.
Slobyn	1689	Uppbud 1 ggn för 1/12 i Slobyn för Johan Matsson som köpt av åtskilliga för 15 rdlr 4 öre smt.
Åstenäs	1690	Jon Hansson klagar för att han inte kan åtnjuta lika delar åker och äng som sina grannar Nils Johansson, Jon Bryntesson och Olof (Andersson eller Torbjörnsson?), begär han alltså jämkning i sin 1/4-del genom goda män. De berörda svarade att det redan 3 oktober 1685 var ett storskifte med salige domaren Börje i Lernäs, Mats i Gröttvål och Johan i Sävelskog och med levande vittnesbörd av de två sistnämnda. Bevisades därmed att Johans far Hans Svensson inte bara var nöjd med beslutet utan han också haft taklotten, och att han sig själv och vederbörande emellan haft 40 mkrs vite på samma bytet fastställt, men de sade sig sedan ha uppodlat bättre och inte kunnat mer byte tillstödja, och begärandes att han som rättsöverträdare anses. Det berättades också att Hans söner Johan och Elof var med när bytet skedde och då inget hade att säga emot. Rätten dömer Johan för att försöka omkullkasta sin fars godkända byte till att plikta för vitesöverträdelse 40 mkr, och bytet konfirmerades emedan sonen inte är mäktig nog att sin fars genom taklott antingen värvda eller förlåtna rättighet att rubba eller tillintetgöra, mycket mindre att sätta det på fötter vad egendom redliga män gjort, han samtyckt och inget haft däremot.
Fjäll	1690	Domaren Mats i Gröttvål och Anders i Skärmnäs beordrades att nästa sommar besiktiga den del i Fjäll, och dess stackar i vilka Mats i Fjäll ska ha tagit någon råg från Henrik i samma by. Resultatet redovisas i nästa. De ska också besiktiga vad var och en fällt sen förra året, och sålt, samt jämka dem emellan så att den ena inte brukar mer än den andra, efter sina andelar.
Bjurbäcken	1690	Domaren Mats i Gröttvål och Anders i Skärmnäs beordrades också att i laga tid i Bjurbäcken utbyta från Mats Jöransson och Johan Johanssons hustrurs och dess syskons fädernesarv i det lösa, eftersom styvfadern Mats begärde detta. Dock ska de all betala all skuld oskiftat. Rätten finner i övrigt skäligt att Mats Jöransson som kostat på sina styvbarn mycket, av vilka han alla utom Johans hustru sköter och försörjer, fasta jorden inneha och väl hävda tills de är myndiga, emedan Johans hustrus del blir alltför liten att utdela eller besitta. Klagomålet om slagsmålet ska vara upphävt, som liten grund hade, och Mats vara pliktig att utan uppehåll till Johan och hans hustru 3 kvarter råg för gjort arbete och 1 rdlr courant erlägga, varemot Johan ska vara skyldig att låta Mats få halvparten av björnhuden han med Mats bössa skjutit, eller dess värde åter, och ska så parterna vara skilda från varann.
Bjurbäcken	1690	Olof Ersson från Småsjömarken i Bergslagen tillstår att han för ett år sedan bedrivit lägersmål i Bjurbäcken med Annika Persdtr, en mö som nu lär uppehålla sig i Fryksdalen. Han har enligt attest 22 september 1689 från kyrkoherden i Grythyttan Jacob Jacobi förlikats med Henrik i Småsjömarkens styvdotter Annika, under äktenskapslöfte, från vilket han nu vill befrias. Rätten dömer Olof att plikta 40 mkr och stå kyrkoplikt samt ge Annika om barnet lever 8 rdlr till barnaföda. Annika ska lagligen anföras och får plikta corporaliter.
Takene	1691	Torsten Jonsson i Backsjöbotten klagade till Olof Elofsson i Takene för en tunna salt som han köpt av rådman Torbjörn Nildman i Karlstad, och därför om måndag samma tid levererat till denne 6 ½ rdlr. Men då han dagen efter ville hämta tunnan ur rådmannens bod har Olof hämtat den och sagt att han med sina intressenter köpt den. Torsten begärde igen salttunnan, men Olof nekade till att ha varit i samma bod, såväl som att där ha tagit någon salttunna utan sa att han fått sin salttunna ute vid torpet. Torsten visade fram vittnet Karl Persson i Berga, vilken berättade att när Torsten var i boden i fråga sett Olof rulla en tunna salt därifrån. Rätten ansåg att eftersom både köpet av tunnan och dess hämtning skett i Karlstad var det skäligt att beslut om tvistigheten fattades i den lovliga Magistraten där, och remitterade därmed ärendet till Karlstad.
Takene	1691	Konan Annika Persdtr som haft att beställa med Olof Ersson från Småsjömarken (1690) kom för rätten, begärande som med honom förlikt att få stå sitt straff. Hon dömdes till 20 mkr plikt och att stå i kyrkoplikt som havande, eftersom barnet hon fick med Olof lever och av Olof uppbär 8 rdlr i barnaföda.
Fjäll	1691	Jon Jonsson vill lösa in den jord i Fjäll som Anders Olofssons mor hustru Malin sålt till honom för 20 rdlr som hans kusin. Ännu krävdes av Anders 10 rdlr jord ytterligare, som han dock inte kunde bevisa att Anders uppburit. Anders kunde inte förneka detta, men visade en köpesedel daterad 3 september 1688 att Malin sålt jord till honom för 20 rdlr. Rätter beslutar att, eftersom Jon i Fjäll gått knekt för samma hemman, hans mor är åldersbruten och ingen är närmare sin mors jord att börda än sonen, finner rätten skäligt döma honom till lösen, ska han därför erlägga 20 rdlr och ha ha möjlighet att vidare bevisa hur den krävda jorden på 10 rdlr hänger samman om han kan och ids. Jon ska till honom (Anders?) för de bortovarande penningarna i 4 år erlägga som i intresse 5 rdlr courant, domaren Mats i Gröttvål och Per i By ska utbyta samma del lagligen och vid laga ting.
Humsjön	1691	Uppbud 1 ggn 1/8 i Humsjön för Henrik Henriksson som han köpt av Mats Simonsson i Humsjön för 50 rdlr och 3 dlr fyrlod.
Grytterud	1691	Uppbud 1 ggn för 1/8 i Grytterud för Nils i Lövnäs som ärvd och löst jord för 22 rdlr.
Fjäll	1691	Fasta beviljades för Mats Persson i Fjäll på 3/16.
Takene	1691	Fasta beviljades för Sven Andersson i Takene för 1/3 av halva gården.
Slobyn	1691	Fasta beviljades för Mats Jonsson i Slobyn på 1/8.
Bjurbäcken	1691	Länsman Anders Nilsson och Anders i Skärmnäs ska efter önskan av Israel Larsson dela lösöret mellan hans barn efter deras mor, som har dött.
Grytterud	1691	Uppbud 2 ggn för 1/8 i Grytterud för Nils i Lövnäs.
Slobyn	1691	Uppbud 1 ggn för 1/8 i Slobyn för Bryngel Olofsson i Grytterud, som han köpt av Olof och Anders Anderssöner sina bröder, och systern Maria Andersdtr i Karsta för 40 rdlr efter köpesedel den 1 februari sistlidne och den 10 d:o.
Humsjön	1691	Uppbud 2 ggn 1/8 i Humsjön.
Grytterud	1691	Hustru Karin Hansdtr i Grytterud begärde som förmyndare för sina barn, 1) eftersom de ingen annan nära släkt har vilket befanns sant: 2) efter domen anno 1688 17 september (1687 3 mars?) där 1/8 Svartåna, eller den del där som hon varit tvungen att ta lösen i, måste mätas. 3) Att avslaget gällande de begärda 11 rdlr vilka Marit Bryngelsdtrs man Jon för sin far Lars Jonsson i Svartåna ska ha betalat till åtskilliga jämte beslut därav måste anstå till dess sådant blir intygat; men däremot ville Marit bevisa med Jon och Anders Ingemarsson i Kisteruds och Lars Månsson i Hensgårds skriftliga attest daterad 14 september sistlidne att hennes man ska ha för sin far till dem och deras far betalat 11 rdlr. Dessa var hemma i Fryksdalen och inte närvarande, och menade Marit att denna 1/8 inte kunde skattas högre än den andra 1/8 à 40 rdlr. Rätten finner det skäligt att utse Anders i Skärmnäs till Karin i Grytteruds barns förmyndare, och efter domen 1688 17 september utse honom och Johan i Sävelskog att mäta samma 1/8 i Svartåna, för vilken Karin efter domen ska ta lösen. Marit blir pålagd att skaffa fram de åberopade vittnena i Fryksdalen till vilka deras far salige Jon, hennes man, ska ha för sin far erlagt 11 rdlr.
Slobyn	1692	Lars Isaksson i Tortan begärde fasta på 1/8 i Slobyn, men då han var härtill främmande och marken inte var hembuden enl. Kongl. Mj:tt kunde inte fasta beviljas.
Slobyn	1692	Fasta beviljades för Johan Matsson på 1/8.
Grytterud	1692	Bengt i Grytterud beviljades fasta på 1/4.
Grytterud	1692	Hustru Karin Hansdtr i Grytterud och hustru Marit Bryngelsdtr i Svartåna kom för rätten för att förenas om en fordran på 5 ½ rdlr som den senare hos den förra efter deras salige svärfader i Svartåna Lars Jonsson som svägerska gjorde, vilka med oxar av egna medel till fryksdalingar - som bevistes: Lars Månsson i Hensgård, Jon och Anders Ingemarsson i Kisterud - har betalt, där Marit samma krav eftergav, och lovade till Karin med det första leverera på hennes barns vägnar för lösen av 1/8 i Svartåna 16 rdlr courant oavkortat, vilket noterades.
Åstenäs	1692	Jon Bryntesson i Åstenäs och Amund Nilsson i boda har varit utskickade till biskopen i Karlstad och ödmjukt begärt att få en ny kyrkoherde i Brunskog. De föreslog Johan Fagrell, förre kyrkoherden Raguel Fagrells son, vilket önskemål biskopen lämnat till venerandum Consistorium och dess censur lämnat. Fortsättningsvis följer lovtal för Johan Fagrell, varefter rätten beslöt att göra en attest för att stödja saken.
Bjurbäcken	1692	Anders Andersson i Bjurbäcken uppvisade ett remissorial från landshövdingen den 28 juli till Kronans befallningsman Johan Låftman att rannsaka om han på Åmotts skog skulle kunna uppta utan den tredjes förfång. Nämnden berättade ingen lägenhet finns, och om ett sådant hem upptages skulle inte bolbyn kunna bestå.
Slobyn	1692	Uppbud 3 ggn 1/8 i Slobyn för Bryngel Olsson, Grytterud.
Fjäll	1692	Uppbud 1/16 1 ggn för Anders Andersson i Fösked som köpt av Tyris Jakobsson i Fjäll.
Tobyn	1692	Böter Mats i Tobyn mot Anders Henriksson i Slobyn för slagsmål 24 öre.
Takene	1692	Böter Torsten (Jonsson?) i Backsjöbotten mot Olof Elofsson för expenser 3 mkr.
Gylterud	1692	Länsman Anders Nilsson klagade mot soldaten Torbjörn Andersson i Gylterud för att han har mökränkt Maria Matsdtr i Slobyn, då tjänande i Gylterud, som fött sitt barn sistlidne fasta i vårfrudagsveckan vilket nu dött, varför han begärde att han nu skulle plikta. Torbjörn erkände sig ha legat hos Maria Bartolomeitid 1691, och eftersom det mellan hennes avlelse och barnets födelsetid var det 11 veckor sa han sig inte vara barnets far. Maria däremot påstod att han var fadern, då han hade haft med henne att göra 3 gånger, först i Gylterud på logen i juni eller juli 1691, andra gången på skullen där vid Bartolomeitiden och tredje gången vid allhelgonatiden i Fjäll. Torbjörn menade att det var en annan barnafader, utan att kunna bevisa något sådant. Rätten bad honom bekänna, eftersom så många omständigheter stred honom emot, men han nekade. Rätten fann det skäligt att han med 12-mannaed och själv den trettonde vid nästa ting gå ifrån sig skulden, att inte ha hävdat henne inom de 40 veckor under vilka hon det berörda barnet har fött. Efter denna dom erkände Torbjörn sig vara barnafadern. Rätten dömde, eftersom han förnekat sanningen för henne, till 60 mkr smt och med henne stå kyrkoplikt. Corporalt straff.
Fjäll	1692	Jon Jonsson i Fjäll tvistar med sina kusiner Brynte och Anders Olofsson i Fjäll, samt sina kusiners halvsyskons förmyndare Anders Olofsson i Älgestad om en lösningsrätt av 1/3 i deras respektive fasters och mosters salige Margareta i Ämteruds 1/4 i 1/3 i Fjäll, vilket hans morbror - deras far - inlöst för 20 rdlr, men som han på sin mors vägnar inte åtnjutit någon lösning i. De berörda som inte har någon fasta på samma jord, ville fuller vingla och ha något att säga en jord som deras far skolat sälja i Tobol och lösa denna in med i Fjäll. Som dock detta inte befanns vara sanning, bör de tillstå vad Jon påstått vara sant, vilket också nämnden besannade. Eftersom man finner att Jon Jonsson i Fjäll eller hans mor inte fått någon lösning i den 1/4 i 1/3 som av Anders och Bryntes far Olof i Fjäll från Margareta i Ämterud blivit inlöst med 20 rdlr, som inte kan fråntas honom så finner rätten skäligt att tilldöma honom lösning av 1/3 i 1/4 med 6 rdlr 1 dlr smt.
Fjäll	1692	Eftersom Anders Olofsson i Fjäll med goda mäns vittnesbörd och sin legosoldat Jon Jonssons erkännande bevisat sig till honom betalat 100 rdlr kopp:mt och 12 rdlr i knektlega och städsel efter Kongl. Maj:tts förordning Ao 1688 18 november: Alltså finner rätten skäligt att befria Anders från 40 mkr plikt till Jon.
Slobyn	1692	Lars i Hortans pengar à 17 rdlr courant har stått fruktlöst i tio år, från 1682 inklusive hos Anders Jönsson i Vinterstan och Jon Carlsson i Slobyn. Han blir nu dömd att ta tillbaka sina pengar, som de nyss nämnda ska återbetala med 5% ränta 12 rdlr och 16 öre, och söke de varandra bäst de kan och gitter.
Slobyn	1692	Fasta beviljades för Johan Carlsson på 1/8.
Lövnäs	1692	Fasta beviljades för bröderna Anders och Nils Jonssöner i Grytterud och Lövnäs på 1/4.
Humsjön	1692	Fasta beviljades för Henrik på 1/8.
Tobyn	1692	En förlikning exhiberades och intecknades från 26 september 1690 mellan Måns Pålsson och Jon Bryntesson, angående ett allmänt skifte i åker, ängar och hus.
Fjäll	1692	Henrik Simonsson Huskan kärade till Mats och Olof Persson Håkkan för en jorddel bestående av 1/4 som de därifrån honom ha innehaft. Han sökte med testamentsskrift som var given till honom och hans hustru den 28 december 1685 dra tillbaka, vartill han framlade ett protokollsutdrag från 9 oktober 1676, där det stod att Olof Persson i Bråten sålt till hans svärfar Per Olsson samma 1/4 i Fjäll för 40 rdlr. Ska alltså svärfadern kunna ha borttestamenterat samma jord, men häremot lade sig Mats och Olof Perssöner, den förre med skälet att Per Olofsson aldrig givit en fyrk på samma jord och att han därpå hade betalat Mats 30 rdlr bevisade han med ett senare av Olof i Bråten givet köpebrev av den 25 augusti 1688, där det stod att Mats betalat för 3/16 till Olof 30 rdlr, vilket köp han också bevisade vara konfirmerat med rättens fasta 14 februari 1691 varför han också begärde och påstod blivit orubbat. Men den senare - Olof Persson - bevisade sig ha betalat till Olof (Matsson?) i Vikene, Olof i Bråtens styvson, 10 rdlr för 1/16 som lånade pengar från hans styvfar Olof i Bråten på jord i Fjäll, och det med Olof i Vikenes kvittobrev av den 8 september 1683. Varför och denne Olof Håkkan begärde att få behålla sin del. Henrik däremot sade att Mats inte köpt mer än 1/8 och ville bara dra till sig de andra delarna i kraft av testamente, som av rätten inte heller fanns konfirmerat. Eftersom ingen kan testamentera bort jord som inte är betald fanns det bevisligt att finne Per Olofsson testamenterat till Henrik Huskan och hans hustru 1/4 i Fjäll, den hans barn har betalat med 40 rdlr, varå för sina 3/16 den första med Rättens fasta beväpnat är, men den senare sina riktiga pengar till Olof i Vikene för sin del erlagt. Rätten finner det skäligt att ogilla testamentet, och dömer att brödernas delar behålls av dem. Henrik appellerade mot denna dom i laga ting med 3 mkr silvermynt som inte mottogs utan emot Olof Håkkans köp för 1/6 à 10 rdlr.
Slobyn	1693	Fasta för Bryngel Olsson i Grytterud för 1/8 i Slobyn.
Bjurbäcken	1693	Anders Andersson tillkännagav hur han i fjol vid den här tiden med några kamrater var i skogen i Treskog för att eftersöka skadade djur. Han blev då anfallen av en stor björn, som var skottskadad. Björnen bet sönder honom i huvud, armar och ett finger, vilket ledde till att han en lång tid låg för döden. Han ber därför ödmjukt för sin upprättelse om att få skattepengar ur häradskistan. Nämnden bekräftade att allt detta var sant, och länsmannen beordrades efter 18:e punkten i Kungl. Djurordningen att ur häradskistan leverera till Anders 4 rdlr smt och därpå få kvitto.
Fjäll	1693	Fasta för Olof Persson på 1/16.
Bjurbäcken	1693	Kronans befallningsman Johan Låftman har beordrats att utse följande brofogdar: Anders Anders i Bjurbäcken för Gunnarskog- Brunskog- och Boda socknar……
Humsjön	1693	Jonas Börjesson i Lövhöjden klagade över att Henrik Andersson i Humsjön utan lag drivit honom därifrån samt avsagt honom åker och äng, trots att denne lovat honom att sätta sig ner där. Han har i 6 år sått och uppbrukat hemmanet och kan snart svara för 1/8. Han vill därför få stanna vid torpet tills han lagligen måste lämna det, och ta på sig 1/8 skatt. Henrik tillstod sig ha lovat honom sätta upp en backstuga tills han själv behövde platsen för sina barn, han ville väl säja sig för 3 år sedan och sistlidne sommar lagligen ha sagt upp honom, men kunde det inte, och har på detta året fått sått bara till en kviga. Henrik vill ha sin måg Pål Hansson i stället, och beskyllde han Jonas för att han sått i höst, för att han sagt sig ska stanna där, och för att han härbärgerat rymmande folk till Norge med häst och utfordring, men kunde det med livaktiga vittnen denna gång inte bevisa. Jonas däremot bevisar att Henrik lovat honom stanna sin livstid, med följande vittnen: Jon i Tobyn, Mats i Långjohanstorp, Johan i torp och Erik samt Mats i Sälsjön. Henrik säger att det gällde tills hans barn behövde platsen, men vittnen var inte tillstädes. Henrik tillstod att Jonas inte varit lagligt avsagd. Rätten dömer Henrik till att plikta 40 mkr, och mister den där skördade säden och höet till Jonas. Jonas ska vid nästa ting bevisa att Henrik lovat honom livstids arrende med de vittnen som nu saknades, Henrik ska med livaktiga vittnen bevisa uttalandet om att Jonas härbärgerar åtskilliga till Norge rymmande med häst.
Fjäll	1693	Jord ska bytas mellan Christopher, Olof och Brynte.
Humsjön	1694	Henrik Andersson klagar över att Jonas i Lövhöjden 1) låter åtskilliga missgärningsmän passera till Norge, och också hjälper dem 2) vill underlägga sig Henriks egendom där 3) har avhänt honom en hop med långhalm som legat vid Lönnhöjden. Han begärde alltså att Jonas för det första förpassas från Lövhöjden och dömes, och sist för stölden ska plikta. Till bevis av det första föredrog han tre finnar: Lars Örjansson i Sydvästerrottna, Henrik Staffansson i Sälsjön och Per Ivarsson i Sydvästerrottna, mot vilka Jonas inget hade att säga. Lars berättade att Jonas 1691 om Helgomässotid 1) fört en Per i Mossängen över till Norge som rymt av med en kona från sin äkta hustru 2) att han samma år förfordrat till Norge en bergsfogde Erik Gustafsson benämnd som rymt från Geijers bruk 3) att han år 1692 gjort detsamma för två smeddrängar som för Lars bekänt sig ha slagit ihjäl en karl. Jonas hade då fått en svart rock och en bössa. Henrik berättade det samma om Per i Mossängen och bergsfogden efter vilken han i skogen hittat hans halsduks taftsband om två alnar som han nu på sig hade. Per hade inte annat att säga än att han tagit fatt Per i Mossängen och sett till att han blivit förd till Karlstad, och inte hört mera om detta än att han hade rymt. Sedan föredrog Henrik ännu tre vittnen; en Jon Matsson i Tobyn, Anders Månsson sammastädes och Halvar Månsson i Långjohanstorp, vilka avlade ed med hand på bok. Jon berättade att när han för några år sedan var i Bjurbäcken hörde Henrik lova Jonas röja sig hemman vid Lönnhöjden, på villkor att han skulle flytta på sig när Henriks barn blev vuxna, då han skulle avsluta sitt arbete och få lov att sitta kvar i bastun och föda sig med sin nål resten av livstiden om han skötte sig. Anders hade inget annat att säga än att Jonas gjort och gör ohägn på Tobyns ängar. Halvar berättade att Jonas tagit halmen om två lass som Henriks måg Pål Hansson lämnat, vilken han vid midsommartid sett ligga på ett ränne där. Jonas nekade helt till det första, kontraktet var utan villkor påstod han. Han hade inte tagit halmen mer än två kärvar långhalm, det övriga var bara boss. Jonas fanns vara en lösdrivare. Rätten tror på vittnena, och Jonas döms till böter på 40 mkr som gör 20 rdlr smt för det första fallet. Han förvisas också som lösdrivare från häradet. för stölden av halmen döms han till 1 rdlr 16 öre smt, och ersätta ägaren med 2 öre smt. Corporalt straff.
Bjurbäcken	1694	Efter jordägarna Lars Andersson, Anders Andersson, Daniel Andersson och Mats Jöranssons begäran beordrades Johan i Sävelskog och Anders i Lilla Skärmnäs att hålla byte på hus och ängar de berörda emellan i Bjurbäcken.
Åstenäs	1694	Per Persson i Finnebäck vill njuta lösen efter sin brorsdel i de delar av Finnebäck som hans systrar Karin, Ingrid och Elin eller deras äkta män där sålt till hans svåger Lars i Hortan, vilket också Jöns i Grytterud å sin hustrus Ingels vägnar gjorde i anseende till hennes systerdel, som liksom Nils Jansson i Åstenäs vill flyttat hälften av deras hustrurs delar på Per, men inte sälja, av vilken den sista också uppsade sin rättighet till lösen i de sålda delarna. Lars i Hortan lade sig emot detta, och ville bevisa att han gett till säljarna jord mot jord, vilket han inte kunde, men bevisade att han betalat till dem 30 rdlr courant med deras salubrev daterat 8 oktober 1692, och att han därpå fått 3:e uppbud den 13 oktober 1692. Finnebäck är ett halvt hemman, samtliga 8 systerdelar har eller har haft att äga 1/3. Per bevisade med rättens attest av den 31 januari 1694, Lars i Hortan menade att Per bör betänka den knektlega han av oskifte fått, men Per nekade till detta och sade sig sett mera till det som av Gud och överheten getts till honom. Eftersom Per Persson och Jöns i Grytterud å sin hustrus vägnar i rättan tid med ord och pengar talat, finner rätten skäligt att de båda njuta lösen däruti efter arvtal som är broder brodersdel och syster systersdel i kraft av 6 kap. Jordabalken. Per njuter hälften av Nils och Jöns hustrurs delar där sammastädes, till dess att de blir till salu, då om utlösningsrätten av dem, och om en en eller flera på 1/3 av halva hemmanet Finnebäck kunna vara behållna, beslut ska följa.
Humsjön	1694	På Erik Larssons och Hindrik i Humsjöns vägnar begär länsmannen Anders Nilsson med Johan i Sävelskog och Anders i Lilla Skärmnäs att i laga tid besiktiga gränsen vid Tvisten i Sälsjön och Humsjön emellan, och redogöra för detta vid nästa ting.
Slobyn	1694	Kronans befallningsman Johan Låftman angav en bonde Jöran Jöransson i Slobyn, som i våras ska ha stulit från Jon i Gylterud åtskilliga saker med Mats Nilsson där, en lösdrivardräng. Det skulle bestå av 2 skäppor havre och 2 skäppor havremjöl, och det ur en låst bod. De vill förlikas i sak, vill befallningsman att de därför ska plikta. Olof i Takene klagade till Jöran i synnerhet, för att han åtta dagar tidigare från honom stulit 3 f:r blandkorn och 1 f:g bjugg, vilket han påstod att Jöran också skulle plikta för. Mats och Jöran erkände det första, men i andra stölden gjorde Jöran Mats fri, och fullt ut erkände att han stulit hos Olof men inte mer än en skäppa, nämligen 1 f. av vardera slaget. Han beklagade att hans fattigdom tvingat honom till detta. Rätten värderade första stölden till ½ rdlr, och för stölden hos Olof i Takene för en fjärding bjugg och en fjärding blandkorn à 1 rdlr 8 öre smt tillsammans. Mats och Jöran ska för den första stölden plikta till hälften tredubbelt, som är 9 rdlr smt. Men som Jöran var ensam om den senare stölden ska han för den plikta 3 rdlr 24 öre smt - alltså också tredubbelt, samt ska båda ge egendomen eller dess värde åter.
Slobyn	1694	Per Matsson i Byn vill anamma av Lars Jonsson i Hortan 22 rdlr, som Johan Carlsson i Slobyn blivit efter uppgörelse 8 oktober 1692 skyldig, vilka också Lars lovade ju förr ju hellre betala emot flyttning från Per av Johans 1/8 i Slobyn, vilket noterades.
Tobyn	1694	Anders Knutsson i Tobyn vill lösa in Bengt Anderssons i Ärtetan jordedel i Tobyn, ungefär 1/5 av 1/4 som pantsatts för de 16 rdlr som för hans hustrus lösören Bengt lång tid innehaft, emedan han har sålt andra brodersdelen till sin syster och den kvarvarande delen ingen kan bli sittande på. Bengt vill inte sälja sin del, utan ville lösa in sin pant om 15 rdlr 20 öre smt. Rätten håller med Bengt om detta. Frågan om utlösningsrätt i Tobyn och om en eller flera där kan besitta bestämmes när det blir laga talat.
Takene	1695	Kerstin Bengtsdtr påläggs att vid nästa ting bevisa att 1/6 i Takene ska tillkomma henne och hennes barn, och att enligt fastebrevet för Bengt daterat 6 november 1654 hennes man salige Erik Andersson så väl betalat de övriga däri berörda säljare som Jons barn i Tortan efter Jon i Finnebäck bevittnat, som förra Jons dotter Anna äger till hustru, då man sig vidare vill utlåta hur Nils och Anders i Berga kärande kunna vara befogade att ytterligare på samma del tala eller inte.
Bjurbäcken	1695	Mats Jöransson beropade sig på ett testamente som hans hustrus förra man Mats Andersson skulle ha gjort till henne angående hans fasta egendom, som han varken kunde åberopa eller visa år 1690 eller nu. Rätten fann att han måste framvisa det nästa ting, men emellertid tillsäga honom att inom ett år avträda Mats Anderssons jord i Bjurbäcken till hans barn enligt dom av 7 februari 1690, eftersom de nu är mer myndiga.
Tobyn	1695	Uppbud 1:a gången Erik Jordansson för 1/12.
Slobyn	1695	Fredag näst efter Pingst har flera vallbarn funnit ett dött barn i Slobybäcken. Länsman begärde att man skulle rannsaka i saken. Inget kvinnfolk i orten hade varit havande vid den tiden. Karin Andersdtr i Fjäll hade om lördagen varit vid kvarnen och malt och stod i samma bäck, och Annan dag Pingst hade hon varit tidigt ute och tagit kalvmat. Det kunde inte bevisas att hon lagt något barn ifrån sig, sedan hon aldrig varit påkommen med någon oärlighet, och inte heller har någon mjölk i brösten. hustrun Marit Jöransdtr i Slobyn säger sig inte ha skyllt Karin för något, bara att hon Annandagen sett henne inte långt från kvarnen. Karin påstod att Marit pratat illa om henne, men detta nekade Marit till och sade att Jöran Jöranssons och Johan Karlssons hustrur i Slobyn däremot har gjort det, vilka inte var närvarande. Det talades om en dräng Per Hansson i Fjäll, som haft med Karin att göra, men denne nekade till detta, och Karin kunde inte påvisas någon oärlighet. Eftersom ingen kunnat påvisa Karin varken oärlighet eller havandeskap, dömer rätten den som skvallrar till 40 mkr i vite. Sanningen om barnet hänskjuter rätten till Gud och tiden, när underligheten kommer ut i ljuset.
Takene	1695	Kerstin Bengtsdtr visar mot Olof Andersson i Västra Speked bevis av sin rättighet i 1/6 i Takene, emot vilket inte hennes brorsbarn Anders och Nils Månssöner hade något att säga. Hon avlade sin ed med hand på bok, och vittnade sedan om att hennes man Erik Andersson betalat 1/6 i Takene - både till sin fader Anders Halfvarsson, Kerstin Knutsdtr och Jons barn i Tortan, och att hon minns när hans fader uppbar 5½ rdlr av Erik för sin del i Takene. Men hennes brors barn Anders och Nils lade sig emot detta, de håller sig till fastebrevet på samma 1/6 av 1654 den 6 november där det står att hennes respektive fader och deras farfar Bengt Olsson i Berga samma 1/6 på en liten del när betalt. Kerstin stödde sig på en vittnesskrift som hennes bror Knut Bengtsson i Berga givit av den 20 juli 1693, där han intygade att Bengts namn förts in i fastebrevet för att han hade arvsrätt därtill, men att Erik lagt ut pengarna för detta, han avsade sig allt klander i så måtto. Men Knuts bevittnande ville brorsbarnen inte heller tillstå eftersom han var både döv och blind, och en ärelös - nämligen Anders Hansson - skrivit bevittnandet. Jon i Finnebäck, som också har kunskap i detta, var inte närvarande. Hans edliga intygande behövs, därför får målet anstå till nästa ting.
Slobyn	1695	Länsman Anders Nilsson begär rättens attest över att Mats Nilsson och Jöran Jöransson i Slobyn, som vid hösttinget 1694 blev dömda för stöld, den första till 1 rdlr 16 öre och den andra till 2 rdlr 24 öre smt till Kronan, i brist på pengar har lidit corporalt straff. Nämnden befallde att sanningen om detta skulle sägas, och bekräftade att det så förhöll sig. Den begärda attesten beviljades och extraderades på vanligt sätt.
Åstenäs	1696	Patronen Erik Bratt talar om en skrift från 13 augusti 1694 som getts till hans hustru Madame Brita Borgström, som då varit jungfru hos sina bröder i 8 års tid, inte bara hemma utan också vid Borgvik, Gullsbyn och Åstenäs, där de också med privilegier vill söka inrätta verk, varemot de gett henne Stömne hammar med villkor att om den inte skulle vara henne till behag hon vid Gullsbyn eller Åstenäs ska få tillgång till en väl inrättad hammare. Detta noterades.
Tobyn	1695	Efter samtliga jordägares i Tobyn begäran genom nämndeman Johan i Sävelskog deputerades domaren Bengt i Björenrud och Johan att i laga tid byta åker och brytningsland de berörda emellan.
Åstenäs	1696	Hans i Åmott och hans hustru Karin Bryntesdtr tvistar mot Jon, Olof och Nils i Åstenäs angående en kjortel och en kopparkittel som deras respektive syster och svägerska Sigrid Bryntesdtr äger, men som de senare vill tillägna sig eftersom de haft henne hos sig i 2 år på hennes bräckligaste dagar och låtit till graven komma. Hustrun Karin vill ha delaktighet i sakerna, då hon fått övrigt lösöre efter Sigrid för sin skötsel, då Sigrid var frisk och kunde arbeta åt andra. Jon, Olof och Nils ska ha kjorteln och kitteln om inte Karin med fulla skäl kan bevisa att de med arv tillkommit henne som övriga lösöret efter Sigrids testamente av 4 mars 1687.
Fjäll	1696	Tol Bryngelsson, Amund Andersson och Anders Bryngelsson i Perserud har beskyllt Christopher Olsson i Fjäll för att ha tagit deras matsäckar när de fällt fall i skogen i juni. Tol beskyllde först Christopher, men när alla tre kom med beskyllningen vill Christopher att de ska plikta. Perserudsborna sa sig ha haft hum på Christopher, då han vid samma tid de huggit i skogen gått norr om dem, han påstod sig dock ha gått söder om dem där hans getter vid samma tid varit. Då inget kan bevisas, beordrar rätten att nämndemännen Johan i Sävelskog och Jon i Högvalta att undersöka platsen med hänsyn till väderstreck, och rapportera till nästa ting då beslut också tas.
Takene	1696	Anders och Måns Nilssöner i Berga begär som Bengt i Bergas sonsöner bevis på hur Bengts måg Erik Andersson i Takene betalat 1/6 i Takene, som deras farfar Bengt fastat 6 november 1654. Man fann att hela saken efter rättsbeslut 2 september 1695 grundades på Jöns i Finnebäcks utsago, vilken p.g.a. sin ålderdom inte orkar närvara. I stället fick dennes son Mats Jönsson svära eden, och sedan berätta att han väl minns efter sin far att Bengts måg Erik betalat för 1/6 i ½ femtedel, och att klanderpenningarna i fjol var av Eriks barn till hans far 2 ½ rdlr fullt betalda enligt fastebrevets innehåll av 10 ½ rdlr, och att han sedan undfått 8 rdlr som bestått i 4 courant och en grön engelsk kjortel, som Olof Andersson i Västra Speked edligen bevittnat 2 september. Erik har betalt alla penningarna för samma 1/6 undantagandes Elin Knutsdtrs del som dock också betalats. Anders och Måns Nilssöners begäran måste därför avslås, dock ska samtliga efter Bengt ärva den delen som gamla pigan Elin till Bengt testamenterat, varav Eriks efterleverska Kerstin endast 1/6 ur samma del tillkommer.
Bjurbäcken	1696	Rätten kunde inte fatta beslut i den begäran från Sigfrid Matsson i Salungen där han vill ha tillstånd för sin syster Gertrud att inkomma som ägare i Bjurbäcken, förrän han uppvisar ett riktigt skifte på sin hustrus vägnar i Bjurbäcken, och systerns skifte från Salungen vilket ännu inte bevisats. Då kan äntligen slut i saken följa, och Gertrud ska ingenting ha att säga om Bjurbäcken.
Bjurbäcken	1696	Efter Sigfrid Matssons i Salungens begäran beordrades Johan i Sävelskog och Per i Räxed att i laga tid utbyta hans hustrus jord i Bjurbäcken och rapportera vid nästa ting.
Tobyn	1696	Måns Pålsson åläggs att vid nästa ting bevisa med vittnen att han gjort det byte som skriften av den 26 september 1690 säger, med svågern Jon Bryntesson, vid nästa ting. Detta därför att vittnena Johan i Sävelskog och Bengt i Ärtetan inte ville tillstå att de i samma skrift samtyckte.
Slobyn	1696	Efter begäran av Nils Nilsson i Slobyn beordrades länsmannen Anders Nilsson och nämndemannen Johan i Sävelskog att i laga tid uträkna och utbyta 1/6 i Slobyn och se var den 11 rdlrs jorden står där som Nils klagat ifrån sig och sin mor och i vilken senare Ellika vill lösa och registrera till nästa ting då avslutning i denna sak ska följa. Ellika får förbättra sin 1/12 bäst hon kan och gitter.
Slobyn	1696	Uppbud 2 ggn 1/12 för Jöran Jakobsson.
Fjäll	1696	Uppbud 1/16 för Torbjörn Andersson som han köpt av Toris Jakobsson i Fjäll för 32 rdlr courant 20 augusti 1696.
Slobyn	1697	Anders Hindriksson beviljades fasta på 1/8 i Slobyn.
Fjäll	1697	Bröderna Knut, Anders och Erik Knutssöner presenterade en bytesskrift, som efter sista tingets resolution Johan i Sävelskog och Per i Räxed sistlidna höst upprättat med god sämjo i deras åker så gammal som uppröjd jord, vilket noterades.
Slobyn	1697	Uppbud 1/8 för Elof Hansson i Åstenäs mot lånade pengar till Jon Karlsson i Slobyn 22 rdlr.
Salungen	1697	6 rdlr jord i Salungen som han bytt sig till för sin hustrus del i Bjurbäcken.
Bjurbäcken	1697	6 rdlr jord i Bjurbäcken för Mats Jöransson som han givit där mot sin hustru, Sigfrids syster, jord i Salungen.
Tobyn	1697	Efter begäran av Ingeborg Andersdtr i Tobyn och Jon Bryntesson med hans Fjärdings intresserade, beslutade häradshövdingen med Johan i Sävelskog och Anders i Skärmnäs nästkommande vår besiktiga det skifte av röjningen som dessa gjort mellan sig.
Slobyn	1697	Johan Karlsson i Slobyn erkänner sig vara skyldig Olof Elofsson i Treskog 46 rdlr, han har själv lånat 20 rdlr, också 20 rdlr betalade till Elof i Åstenäs och 6 rdlr för utlagor som allt Olof lovat betala, men mot förpantning av Johan Karlsson 1/8 i Slobyn sig till säkerhet om betalning.
Bjurbäcken	1697	Rätten företog sig den klagan som Johan Johansson, som är gift med salige Mats Anderssons dotter, hade att föra mot sin hustrus styvfar Mats Jöransson angående egendomen i det fasta som denne sistlidna vår har intagit utan laga dom utan att kunna bevisa rätten därtill. Mats döms att plikta 40 mkr och har förgjort sitt arbete, han ska också till Johan strax avträda vad han tagit för honom, vilken sitter med innehavet till dess han blir lagligen avsagd.
Slobyn	1697	Efter begäran av samtliga jordägare deputerades länsman med Johan i Sävelskog och Anders i Skärmnäs att storbyta alla ägor där, men allt lagligen grannarna emellan.
Fjäll	1697	Uppbud 3 ggn för 1/6 i Fjäll för Torbjörn Andersson.
Tobyn	1698	Fasta beviljades för Erik Jordanssons styvbarn i Tobyn 1/2, som var Hans, Börit och Kerstin Nilsdtr, på 1/12 i den ena 1/4 och 1/30 i den andra 1/4.
Slobyn	1698	Rätten kunde inte bifalla Olof Elofsson i Treskog med något uppbud på 1/8 i Slobyn, mot skuld från Johan Karlssons 52 rdlr, då den för fjärdingsmannen Lars i Hortan var både lagbunden och överlagsstånden. Dock stod det honom fritt att mot Lars efter fataliernas förlopp och således otidigt i rätten satta 22 rdlr som refererar naturen av Olofs pp:r att ta ut så långt de räcker, och kräva Johan på det övriga bäst han kan och gitter.
Takene	1698	Befalldes Såne Andersson i Näs och Anders Andersson samt Salomon Natsson i Kingselviken som respektive svåger och broder att inte på något sätt oroa eller till rätta ta Elof i Grytteruds arvingar i anseende till fastebrevet på 1/6 i Takene av datum 2 september 1671, och det vid ½ rdlrs plikt.
Slobyn	1698	Fasta beviljades för 1/12 i Slobyn för Jakob Jöransson.
Salungen	1698	Efter begäran av Mats Jönsson i Salungen som talade å sina dotterbarns Lisbeth, Brittas, Annikas och Karin Matsdtrs vägnar, blev deras svåger Johan Johansson i Bjurbäcken tillsagd att avträda till dem deras jord nästkommande midfasta ett år till. Han slapp i övrigt att svara för åtskilliga anklagelser från Mats, då denne inte kunde bevisa att han varit lagligen till tinget stämd.
Takene	1698	Sven i Takene klagade till mäster Johan Kopparslagare för två oxar han gett Johan den 21 september 1696, vilka han lovat betala med 9 3/6 rdlr eller 43 daler 17 kopparmynt. Då han inte har betalat oxarna begärde Sven att han skulle tvingas betala. Det samma gjorde Olof i Gullsbyn som också hade en fordran för två oxar hos Johan med 8 ½ rdlr courant, vilket de visade med avtal från Johan. Johan svarade att oxarna kommit hans patron Christopher Geijer tillgodo, men bönderna bevisade att de inte släppt iväg några oxar om inte Johan varit, vilket denne inte kunde neka till. Rätten dömer att Johan ska betala, men att denne också har tillstånd att först söka patron Geijer igen för att försöka bevisa att oxarna är i dennes tjänst.
Tobyn	1698	Uppbud 1 ggn i halva Tobyn för Anders Knutsson som ärvd och löst jord à 34 rdlr courant enligt köpesedlar av 10 september 1698.